ditt och datt

Har handlat GRAVIDITETSBOK idag... en tom anteckningsbok som jag tänkt fylla med "graviditetsfakta" under de kommande månaderna... Man glömmer ju så lätt bort!

40-årsfest ikväll (snart är det min tur - HJÄLP!) - planera hur jag ska ha med mig alkoholfritt vin och öl som jag ska byta till på toa... och blanda alkoholfria drinkar hela kvällen :D Får se hur det ska gå men tänkte nog gå hem tidigt. Ska bli kul - men tror att det blir mycket par som jag inte känner så jag tror att det blir en mycket lugn tillställning för mig.

Hur ska man undgå att andra märker att jag helt plötsligt lever livet annorlunda???

• Tillbringar mycket tid i soffan eller fåtöljen - skönt inproduktivt. Sover sover sover... men kanske inte riktigt mitt gamla jag...
• Inga system-besök på lunchen - brukade jag hålla på med jämt...
• Gick hem - inte vidare - när jobbet var ute här om kvällen! Och drack mycket lite vin!!! konstigt!!!
• har slutat gå/cykla till jobbet... misstänkt!!! det lider jag av - att jag ska ta det lugnt nu - hoppas jag kan börja prommenera snart igen.... svårt att inte få gå!!!
• konstigt osugen på kaffe och vin... olikt mig!!!

Längtar tills det kan bli officiellt och jag kan andas ut!!!!

virrvarr

• Blandar känslor - ibland ett litet pirr när jag tänker på hjärtat som slår.
• Ofta ett mer akademikst intresse för vad som ska hända sedan när livet börjar (bebben är här!).
• Irritation över känslan att vara lurad på det nya jobbet - att de anställt mig till fel jobb - och förespeglat en helt annan roll än jag har.
• En oro över att jag ännu inte känner mig ÖVERLYCKLIG över att vara gravid - utan att jag fortfarande förväntar mig att något ska gå fel...

Livet har ett helt annat tempo - jag är lugn - ingen träning, inga sena utekvällar, inget vin. Jag blir inte rastlös av att inte ha något att göra kväll efter kväll - psyket ställer in sig på ett lugnare liv trots mina små tvivel...

Positiva tankar:

• två hjärtan slår i min kropp
• jobb är jobb och livet är livet
• det är helg

ett litet hjärta....

....kunde man se blinka på ultraljudet :)

Det är EN bebis - nu konstaterat av 2 läkare... jag har ju en backup-läkare och båda två bokar upp mig på kontroller... men möten med bebisen kan man ju inte ha för många av :)

hittar inte glädjen

Efter allt drama måste jag nu hitta GLÄDJEN!

Måste komma ihåg att jag har en bulle i ugnen :)

Har fortfarande inte kommit ut spinnet av oro - men blir inte lika dödsrädd längre...

Var på presentjakt idag - 40 års fest på G på lördag. Det tog oss lååååång tid att gå igenom hela NK... flera varv... till slut, via slips, knivar, manchettknappar och vatten sifon kom vi fram till det ultimata (hrm det kändes bättre då en nu några timmar senare) an PYJAMAS... men vad ska grabben ha??? han har ju allt inklusive fru och två barn och villa i Äppelviken!

runt runt runt

Igår när jag konstaterat att allt är OK, drog jag ner på stan för att köpa ett par jeans som passar (låg skärning och ganska stora).
Jag har liksom adderat en hel del kilon på alla dessa försök - först hormonerna och sedan lite deppande med mat efter misslyckat försök.
För att inte tala om vinupptrappningen - att dricka alla goda viner innan det ska gå 1 år utan vin! Nu behöver jag alltså uppgradera med ett par jeans - med låg midja... Magen är gasig och uppsvälld (inte av bebben jag VET) och behöver utrymme.

Nere på stan brakar blodflödet loss... ordentligt. Mer än tidigare! Mycket mer än tidigare!!! jag tar mig sakta hem i skräck.

Tänkte att det var jordens kortaste glädje. Sedan fortsatte det och det kom faktiskt lite inatt också. Igen tappade jag allt hopp....

MEN NU HAR DET MER ELLER MINDRE SLUTAT :) Från och med imorgon kommer jag att vara GRAVID igen.

Jag hinner inte bli glad att det funkat - jag blir bara som ett vrak i väntan på att det inte ska funka.


Postitiva graviditetstankar:

• i mig bor min dröm
• i maj 2008 kommer den att födas fram
• på min 40 års dag går jag in i vecka 12 och kan berätta för större kretser av männiksor
• det är normalt med oro - glöm inte bort glädjen!
• ÄNTLIGEN!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!11

Nu är jag gravid!!! (kom ihåg kom iåg)

(minst) En har fastnat!!!!!

PHU!!!!!

Jodå - jag hade blödningar av andra anledningar... och ultraljudet visar att två fastnade från början och (minst) en är kvar. Den andra gav sämre eko och håller troligen på att försvinna.
Om två veckor vet man, 1 eller 2!!!

Kan inte ta in att det är sant!

nervös...

Samma visa idag igen - ca 24 h uppehåll och nu kom det lite blod...

Ska till dr Sven om 1,5 h - nu är jag rejält nervös. Jag hoppas så att det är trombylen som spökar... att det inte är missfall.. men jag får ju läskiga resultatet om några timmar.

Är dock lugnare än i lördags - för nu händer det samma sak varje dag - lugnt fram till efter lunch ngn gång sedan EN blödning och sedan lugnt igen!

vågar nästan inte åka till doktorn :(

är detta en refräng eller???

Samma visa idag igen - lugnt lugnt lugnt större delen av dagen och sedan en blödning. Jag vägrar tro att det är missfall. Men jag kan inte riktigt tro att det är något annat... varför skulle jag ha blödningar? men varför skulle jag få missfall???

imorgon ska jag till dr sven - då hoppas jag på svar!

Kris igen!!!

Berg och dal bana!!!!!

Njöt på resan ut till landet - sol i höstväder. En sådan lyx att få åa vaxholmsbät ut till landet !!!!

En kopis kom ut med bil och vi satt ute oc käkade lunch (potatis och purjolökssoppa). Kaffe och kanel bulle på altanen.
Sedan das för prommenaden - och då kändes det... Mörkt blod! Mycket mer än tidigare! Vi fick fortsätta sitta stilla... i skräck! Är en på väg uteller två? Någon timme senare - fortfarande blod!

Åkte med henne hem i bilen - men sedan dess inget blod alls... En blodutgjutning (mycket större än innan) men sedan INGET på 18 timmar... Och inte gör det ont heller.

Så nu vet jag ingeting.. man kan läsa positivt på nätet...

En blödning tidigt under graviditeten behöver inte komma från graviditeten eller ens livmodern. Det vanligaste är emellertid att det blöder från livmodern och en blödning i tidig graviditet är för de flesta kvinnor en dramatisk händelse. Men bli inte alltför orolig, det är inte alls ovanligt att man får en sparsam till måttlig blödning från en helt normal tidig graviditet utan att det slutar som ett missfall.

Man kan också läsa negativt...

I första tredjedelen av graviditeten (före 12 veckor) brukar hotande missfall ge sig till känna som en eller flera små blödningar och ibland också värk i korsryggen, menssmärta och i sällsynta fall som regelbundna värkar.
Oftast är blödningen vid hotande missfall ljusröd till färgen, men det kan komma lite mörka, bruna flytningar dagarna efter en ljus blödning.
Om blödningen blir riklig, mensliknande eller mer, rör det sig sannolikt om ett oundvikligt missfall, i synnerhet om det dessutom gör ont.

JAG BLIR GALEN!!!!

Jag är lugn och inbillar mig att det inte är missfall men kan inte vara helt lugn. Imorgon ska jag till gynekologen - får kolla hur det ser ut då...

Jag kan inte riktigt hantera denna berg och dalbana....

höst höst

Har glömt bort att njuta av mitt liv sedan plussandet.... har tillbringat alldeles för mycket tid med att tro att allt är på väg att ta slut.



För att njuta och ändå vila tar jag nu vaxholmsbåten till landet och ska ha en underbar höst-helg nära havet!


Utan dator, utan stress bara krispig höstluft! Fullt av varma soppor och grytor! MUMS

....falskt alarm...

TACK GODE GUD FÖR VÅRDGUIDEN!!!!!

Krisringde på eftermiddagen igår - de sa ta det lugnt och om det blir mycket värre kan du ju åka till gynakuten...

Det kom i pricnicp inget mer blod.. men jag ringde iallafall Karolinska gynakut senare på kvällen - och kopplades till Vårdguiden igen... som sa - "ta det lugnt och vänta och se... annars kan du försöka få en akut tid på Octavia imorgon".

Natten förlöpte lugnt = inget blod... ringde ändå Ocatvia som påpekade att blod kan förekomma och om det inte blir värre kunde jag ta det lugnt.

NERVPRESS!!!!!!!

* * * *Jag är fortfarande gravid* * * *

Blod

Mycket rädd - är missfallet på väg? Varför skriver jag "missfallet"??? Borde jag inte skriva "ett missfall"? Hur kan jag vara så säker på att det ska bli ett?

Jag har räknat på mina blodsprovssvar och kommit fram till att det borde vara tvillingar... om det är ett missfall så kan ändå ena barnet vara kvar...

Det är fortfarande inte rikliga blödningar - bara mer blod än tidigare.... men det är ändå blod...

Jag är iallafall nöjd med att ha approachen GRAVID och hoppas jag kan fortsätta med den i 8 månader till!

Jobbet i vägen

Dagarna på State-bolaget börjar gå mig på nerverna.... Jag jobbar inte säljorienterat . ingen av oss gör det. Jag får ingen energi av det här jobbet - OK jag får lite energi - men det passar inte mig!

DAGS att göra revolt (IGEN) - det måste bli nya platser lediga i organisationen - så fort som möjligt! Jag måste ha ett utmanande jobb för att känna mig nöjd! De har anställt fel person till det här jobbet!!!!

Tiden flyter framåt i frustrationen vilket är bra men tiden skulle forsa fram om jag var stimulerad av jobbet - inte arg på det.

Är gravid i tanken och det är bra, men lite oro finns kvar - lite "machhicato" kommer och går fortfarande. Kan inte koppla bort det helt...

Vågar vara gravid

Idag har jag förförsta dagen varit GRAVID och inte PÅ VÄG MOT MISSFALL...

Har firat det med mina första gravid-inköp:

• boken Mamma-praktika
• Amelia-vänta-barn tidning

Får små glädjestötar ibland men känner mig mest ganska akademiskt intresserad av och medveten om att jag är gravid... men i botten ligger ett helt nytt lugn jämfört med igår och innan.

DET VÄXER EN (ELLER TVÅ) VARELSER I MIG!!!!!!!!!!!!!!!

Skingra tvivlen

Idag drabbades jag av en hemsk insikt - eftersom jag inte kan glädja mig så vill jag kanske inte ha barn!!!! VA!?! har jag kämpat och kämpat och nu vill jag egentligen inte??? Men med lite eftertanke kom jag på att JAG VILL VISST men JAG VÅGAR INTE HOPPAS!!!!! phu - skönt!

Ena sekunden säker på att de(n) är på väg ut och andra sekunden säker på att de(n) stannar...

Imorgon... imorgon... imorgon ska jag tro på att de(n) kommit för att stanna! Har bestämt mig för att svaret på sista blodprovet får vara slutet på nojjor - från imorgon är jag GRAVID och inte som nu - någon som bara väntar på missfallet som kommer när som helst!

Konstant (varannan dag typ) "Macchiato"-varning som aldrig bryter ut... Men så efter enkelt surfande (varför gjorde jag inte det tidigare???) har "macchiato som aldrig blir blod" tappat sin dramatik:

Du behöver inte söka akut vid små blödningar som rött på toalettpappret eller en liten fläck i trosan. Inte heller behöver du söka om blödningen upprepar sig nästa dag och fortfarande är sparsam - i synnerhet inte om den är mörkare än dagen före, det kan då vara en "efterblödning" som består av gammalt blod.

VARFÖR VARFÖ VARFÖR har jag inte kommit på flytningar innan??? och surfat på dem??? varför måste jag tro att missfallet är på väg???

IMORGON IMORGON IMORGON!!!

Lugn i stormen

Inget mer har hänt - de(n) är nog kvar!!!!!!!!

Hur kunde iskalla, aldrig nervösa, relistiska jag bli så här??????

Macchiato Varning

Lite machhiato-varning men sedan inget... men känner att drömmarna från i förmiddags håller på att krossas.....


JÄVLA SKIT!

NÄR VÅGAR MAN????

Plussade imorse! Men samtidigt känns symptomen lite mindre... PANIK!!!!

Säker på att blödningarna startar NÄRSOMHELST så stannade jag hemma från jobbet - ingen "macchiato" verkar vara på väg... Ringde till läkaren - men symptomen kan kännas mindre för kroppen vänjer sig vid hormonerna...

Vad gör man för att få tiden att gå när man tror att man ska få missfall??? Tittar på DVDBOXAR!!!!Gray´s Anatomy är min följeslagare i min osäkra väntan! och gör att bra jobb - så spännande... Ja alltså inte patienterna och operationerna - men flirtandet, kärleken, förhållandena....

ETT STEG NÄRMARE :)

Rädd räddare räddast

Idag har jag pendlat mellan att vara

• 80% fokuserad på vad jag egentligen gör (lunch med barndomskompis, jobb, middag med kollegor från förr) och 20% på rädsla för "macchiato"....
• sedan har det helt plötsligt flippat över till 20% vettigt jobb och 80% fundera på vad som händer (stannar en eller två? vågar jag tro på att det lyckas??? när kommer beviset för att det misslyckats igen?) och mesiga 20% på att låtsas göra det där andra riktiga.

Vad skulle göra livet lättare?
Att veta hur mycket det ska kosta och när det är klart.

Känner för att ropa ut: GE HIT UNGEN!!!!

en dag till...

...utan "machhiato".

Räknar och räknar och räknar på när det brukade inträffa - missfallet... men imorgon är det iallafall 2 v sedan ÄL - och den dagen det borde börja om ingen av tvillingpojkarna har fastnar...

Att tiden ska gå så lååååååååååångsamt.

Tidsfördriv idag:

• inbillade mig att jag jobbade intensivt medan jag surfade och kollade privata mail hela dagen
• gå på toa och kolla om....
• lyssna på pod-radio - Spanarna.. kommer inte ihåg en enda spaning
• köper Expressen - inget att läsa kan knappast räknas som tidsfördriv
• gå på toa och kolla om...
• googlar "tidiga graviditetstecken" och "pre-kliniskt missfall"
• lusläser forum på familjeliv fast jag lovat att inte göra det
• gå på toa och kolla om...
• dokusåpor på TV - å om mitt liv fylldes av viktigare saker (BARN!!!!!)

Macchiato Skräck

Förvirring utbröt i Berlin för några år sedan... Man kan inte gå in och beställa en macchiato - det finns nämligen TVÅ olika - Latte Macchiato och Espresso Macchiato...

Detta krävde ju sin förklaring - och genast frågade jag ut baristan. Macchiato betyder FLÄCKIG -Latte Macchiato är alltså fläckig mjölk (en latte) och Espresso Macchiato är fläckig espresso (en macchiat).

Just nu är jag livrädd för macchiato varje gång jag går på toa... spräckligt papper kan betyda att ingen av tvillingpojkarna ville stanna kvar hos mig :(

Även om jag försöker tänka bort det KAN jag kanske ha sett ngt som inte riktigt är "macchiato" men som skulle kunna bli... JAG VILL INTE!!!!

Träsktrolltrillingar

Om Shreck och Fiona kan få träsktrolltrillingar på första försöket... så kanske jag kan få napp på 5:e???

Den inbillat sjuke!

Alla symptom jag kunde ha....och kanske har - nu har jag kommit på nya... till de som kan framkallas av de hormoner jag tar har jag nu lagt till två...

Efter att ha pratat med E som ligger några veckor före i sin behandling och som visat sig gravid, har jag lagt mig till med två av hennes symptiom... TRÖTTHET och UTÖKAT LUKTSINNE... (tänk att det går så snabbt att bara ta till sig vad som helst för hopp)

MEN eftersom jag så gärna vill hitta symptom så är det troligare att jag hittat på dessa än att jag faktiskt har dem. JO jag sov och vilade mycket igår/idag. MEN jag sov ju inte så mycket i veckan... och JA jag tyckte att alla luktade kostigt idag - men det kanske de gjorde - det var ju på landet och ingen hade duschat på morgonen...

Jag som aldrig varit hypokondriker börjar nu hitta på precis vad som helst för att få tro att jag har början på tvillingpojkarna som kramaktigt klamrar sig fast inne i magen.

Känner mig genast lite trött (MÅSTE VARA ETT SYMPTOM) så nu måste jag vila mig i form. Låååång väntan kvar till test dag!!! (eller bara 5 dagar)

vacuum

För 9 dagar sedan stoppade jag (jaja Karsten på Ciconia) in två embryon...
Snabbt och lätt - och nu är jag i vacuum.

Fullproppad av hormoner har jag gravivitets-symptom men inga behöver komma från tvilling-pojkarna... Tvilingpojkar??? Hur vet du det??? ja men det vet jag ju inte - men för första gången stoppade jag in 2 embryon - för att iallafall ett ska stanna... Nu försöker jag sakta vänja mig vid att det kan bli 0-1-2 barn. För att vara väl förberedd om Sven utropar "TVILLINGAR - GRATTIS", så föreställer jag mig nu mentalt kaoset som uppstår när två tvilling-pojkar i 4-årsåldern leker krig... Jag ska klara det!!!!!

Men nu - Vacuum... kan inte planera framåt - kanske är jag garvid och då kan jag ju inte... Men om jag inte är gravid då kunde jag... Om det är en - hinner jag få syskon... om det är två - orkar jag? om det inte är någon kan jag gå på spinning.. om det.. om det...

GET LIFE - med barn eller utan...

Suck... det blev mig övermäktigt att skriva varje dag- besvikelsen av att det inte blir som jag vill kämpade emot...

Men nu - efter en ganska regning semester - har jag tillåtit mig att fundera på vad som händer om jag aldirg får barn... tanken har fått sippra fram lite sakta sakta.. jag har inte tänkt tanken helt ut innan jag hade en plan - snarare fick den skapas i samma hastighet som en stalaktit... med små små små droppar av tankekraft.

Jag kommer att överleva utan barn. MEN jag kommer inte att ge upp min längtan!