Vardagen

Mitt i vardagen - den nya vardagen - glömmer jag stanna upp och reflektera.

Det nya livet är normaltillstånd för mig nu - jag kommer knappt ihåg något annat liv. Livet med Gullgossen som innehåller de mysigaste stunder man kan tänka sig - när han ligger mot mitt bröst och "kramar" mig med sina små armar - när han helt plötsligt lärt sig hålla i en ny leksak från IKEA - eller när han skrattar och ler åt nåt man säger eller han ser. Imorse fick vi ta oss en paus från att organisera upp mina saker i de nya trådbackarna - en paus för att sätta oss och diskutera livet. Gullgossen berättar och jag svarar - han har så mycket att säga och roligt verkar det vara - för han skrattar till ibland mitt i jollret.

Det där livet jag var trött på - med fokus bara på mig och jobb, mina resor, mina resturangbesök, mitt mitt mitt jag jag jag - har bleknat bort och det här livet jag drömde om - med barn och fokus på VI och OSS och VÅR - har kommit.

VI ska flytta från VÅR lägenhet. VI bor hos mormor och morfar. VI ska åka till landet. VI VI VI!!!

Och när jag funderar på saker som jul - så är det nu självklart med gran, med julpynt, med julgransmatta. Funderade till och med på om jag ska brodera vår julgransmatta - men det finns en tydlig gräns för hur mycket mitt liv förändrats. Och den gränsen gick där - vid korsstygn på en julgransmatta!!!

Men det har kommit nu - LIVET med Gullgossen. Och det har kommit med sådan självklarthet att det nästan inte märks när jag är mitt upp i det. Men nog vet jag att det är VI nu. Att det inte alltid funnits ett VI och att jag är GLAD GLAD GLAD att det finns ett VI!!!

borta bra...

Medan inhyrd personal huserar i min lägenhet fortsätter Gullgossen och jag att bo hos mormor och morfar... nu i en ny nivå av förvirring och oreda!

Packade ner kläder och saker vi behöver nu och under hösten i påsar och lådor som nu översvämmar garaget och vårt lilla rum. Smutskläderna fick också följa med hit tillsammans med blommor (2 st ynka - inge gröna fingrar på mig inte) ... Nturligtvis behöver vi en sak ur botten på varje väska - med resultatet att det ligger urslängda kläderoch saker utan ordning PRECIS överallt!!!

Samtidigt som kaoset utbreder sig börjar jag längta efter att vara hemma hos mig... delad glädje kan i längden bli påfrestande! Landet blev det inget av med denna vecka - pga flyttkartonspackande, styling, fotografering mm.

3 ljuspunkter i boendekaoset:

1. IKEA idag - käka köttbullar och köpa förvaring så KAOSET upphör
2. Flyttar hem TORSDAG till ren och nystylad lägenhet (inför fotografering på fredag kl 10)
3. På söndag åker E+M, Gullgossen och jag Waxholmsbåt ut till landet för några underbara dagar i naturen...

Nästan som jobbet...

Lugnet från slutet av graviditeten och mamma-ledigheten är tillfälligt (?) över - sälja lägenhet är ett stressigt projekt.

Det är mycket att göra - och även om Gullgossen är anledningen till flytten så är han inte alltid så hjälsam i arbetet :) Men man får jobba på i den takt man hinner och emellan åt amma eller prata lite med Gullgossen - han måste ju få skratta varje dag!!!

Mormor och morfar har fått rycka in idag - en har Gullgosse-ansvar och två sliter...

Tidplanen sträcker sig till första visningen och sedan kommer de sömnlösa nätterna... hur ser marknaden ut? Är det bra att sälja i augusti som mäklaren sa eller? kommer jag ha råd med radhuset?

Dags att sova - projektet fortsätter imorgon!

"The end of an era"

Gullgossen och jag ska flytta till förorten, nära mormor och morfar, moster och kusinerna - och natur...

Planen var glasklar - sälja i slutet av september och köpa hus efter det... Men mäklaren säger SÄLJ NU och helt plötsligt blev det ångest! ! !

I eftermiddag kommer en stylist för att se på lägenheten - den ska skalas av och fixas till - Gullgossen har invaderat med alla sina saker och de får slåss med en överfull möblering... ÅÅÅÅ det går lite fort nu!

Vill vi verkligen bo i ett radhus i förorsten? eller vill vi bo i en lägenhet i stan???

60 kvm vs 130 + tomt

stad vs förort

närhet till kompisar vs närhet till hämta/lämna hjälp och släkt

...

.

Separationsångest - javisst - men livet från maj nästa år (när man VERKLIGEN vill ha en trädgård), över sommaren och sedan när dagis/jobb börjar kommer att vara bättre i förorten än i stan... men såååå svårt att ta steget nu när det är dags! 13 år har jag bott i innerstan... och hela sitt liv (8v+1 dag) har Gullgossen bott här...

HJÄLP!!!

Pappa kom hem....

Hur många frågor får jag inte om det är jobbigt att vara ensam och ta allt själv...
NEJ!!!
Visst är det skönt när vi får hjälp men Gullgossen och jag lever i vår bubbla och ambitionsnivån ligger på nivån att hinna med Gullgossen, dusch och mat på en dag - om man har tur något mer - dammsugning eller så... Vi klarar oss bra - det krävs planering men annars funker det bra!

Det som är svårt kan sammanfatts med en gammal klyscha: "Delad Glädje är dubbel glädje" - och då menar jag dubbel glädje för MIG!!!

Jag hade väl adlrig trott att jag när jag var 40 skulle lääääängta efter att min föräldrar skulle komma hem från en två veckors semester... Men åååå vad jag vill ha någon mer som med ohämmad stolthet utropar "BAJS VAD DUKTIG DU ÄR" eller som med ägandesrätt förundras över hur stora och klara hans ögon blivit och vilken intelligent blick han har...
Igår när de äntligen kom blev jag tårögd när jag skulle berätta allt nytt Gullgossen lärt sig de senaste 2 veckorna - ååå så mycket större det känns - jag blev en dubbelt så stolt mamma!!!

Lillgossen

Gullgossen var yngst på dagens FEMMIS-träff.

Jag var mycket orolig för resa dit - 10 mil nedåt i Sörmland. Gullgossen är inte helt imponerad av min älskade Toyota Corolla - det blir ganska varmt utan AC- och kan uttrycka sitt missnöje med emfas... blödiga mamman kan inte ha en skrikande Gullgosse utan kan få stanna många gånger på vägen för att trösta...
Jag hade inte räknat med att han blivit ÄLDRE (6+5 v - JO JAG LOVAR man kommer inte från att räkna veckor och dagar) - och nu kan en lite prassel-blomma och mammas falsksåmg muntra upp en Gullgosse! Ingen gång behöde vi stanna på vägen dit!

Igen blir jag så glad av att se alla dessa FEMMIS-barn som leker och springer omkring och är lyckliga och inte alls verkar lida av sin faderlöshet. Snart kommer Gullgossen, Knud och M springa omkring bland dessa barn och leka!!!

latmask

Gullgossen och jag lever ett latmaskens liv. Vi stiger upp runt nio på morgonen - då har vi oftast pendlat mellan sömn och medvetenhet i en timme - oftast snusar Gullgossen i nästan-fosterläge på mitt bröst.
Sedan blir det ofta runt 12 innan vi liksom kommit igenom lite amning, duschning, blöjbyten, lite småprat och lek med leksaker och kanske har mamma hunnit med att plocka ur diskmaskinen eller kanske städat undan någon hög av saker...och så fortsätter det. Prommenad, handling eller något annat viktigt hittar vi på under eftermiddagen.
Visst - lite skrik och gråt ibland men när Gullgossen sedan somnar i min famn - har det funnits någon finare på jorden?

Växtvärk

Detta blir en eloge till boken Växa och Upptäcka världen!

Jag vet inte om man kan läsa sig till hur man ska ta hand om sin Gullgosse - ibland kan man få tips men det är mycket på känsla och iakttagande av andra. Men - man får ju ta till sig guldkornen ibland.

Gullgossen har nämligen tagit ton - högt och ljudligt. Någon till några timmar per kväll sedan i fredags har han bestämt att det passar perfet att skrika och skrika och skrika - och ibland skrika så han nästan tappar andan. Det jobbiga med detta är inte att gå och bära och gunga honom utan att han uppenbarligen mår på ett sätt som får honom att skrika och vara tröstlös. Det gör ont i mig att tänka på att han är så vilsen och ledsen.

Och det är nu boken kommer in!!! Hans hjärna håller på att utvecklas nämligen. Och när den gör det så blir världen svår att förstå och då kan små gullgossar bli otröstliga - och det betyder att man ska ge dem närhet och kärlek men att det inte finns en enkel lösning på skrikandet...

Klängperioderna (som oftast följs av ett riktigt soligt beteende) brukar komma vid följande tidpunkter i barnets liv.

• 5 veckor
• 7-9 veckor
• 11-12 veckor
• 14-19 veckor
• 22-26 veckor
• 33-37 veckor
• 41-46 veckor

Det kommer inte att pågå för evigt och jag kan slappna av - det är inte så att jag borde komma på nåt nytt som automatiskt ska få skrik-gullgossen att bli solskens-gullgosse... (amning, massage av magen, sjunga, bära, byta blöja är liksom redan provade om och om igen)

Resten av tiden är han verkligen GULLOSSEN - världens sötaste - som kan le (och skratta om man tolkar beteendet positivt), som tycker om att ligga på sitt fårskinn på golvet och titta på leksaker och som följer mamma med blicken när han är hos någon annan. Som fortfarande är lugn på nätterna - några snabba amningar (typiskt är vi vakna i 5-10 minuter) - sedan mer sömn.
Och följande är en absolut sannig: Ingen är sötare än Gullgossen när han med ett leende i mungipan, liksom kluckande av förväntan, tittar upp på mig och sedan gör sig redo att attackera bröstvårtan. Attacken är i hackspett-style - och när han "hackat" med huvudet några gånger suger han tag och dricker och sväljer så det hörs på långt håll - ren glädje pch viss glupskhet...