Idag drabbades jag av en hemsk insikt - eftersom jag inte kan glädja mig så vill jag kanske inte ha barn!!!! VA!?! har jag kämpat och kämpat och nu vill jag egentligen inte??? Men med lite eftertanke kom jag på att JAG VILL VISST men JAG VÅGAR INTE HOPPAS!!!!! phu - skönt!
Ena sekunden säker på att de(n) är på väg ut och andra sekunden säker på att de(n) stannar...
Imorgon... imorgon... imorgon ska jag tro på att de(n) kommit för att stanna! Har bestämt mig för att svaret på sista blodprovet får vara slutet på nojjor - från imorgon är jag GRAVID och inte som nu - någon som bara väntar på missfallet som kommer när som helst!
Konstant (varannan dag typ) "Macchiato"-varning som aldrig bryter ut... Men så efter enkelt surfande (varför gjorde jag inte det tidigare???) har "macchiato som aldrig blir blod" tappat sin dramatik:
Du behöver inte söka akut vid små blödningar som rött på toalettpappret eller en liten fläck i trosan. Inte heller behöver du söka om blödningen upprepar sig nästa dag och fortfarande är sparsam - i synnerhet inte om den är mörkare än dagen före, det kan då vara en "efterblödning" som består av gammalt blod.
VARFÖR VARFÖ VARFÖR har jag inte kommit på flytningar innan??? och surfat på dem??? varför måste jag tro att missfallet är på väg???
IMORGON IMORGON IMORGON!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar