Tack för det här året!!!

I mitt liv som GoGetLife har jag under det senaste året lyckats med det som var meningen - ändra det livet som jag levde till det liv jag vill leva! Livet som Gullgossens Mamma!!!

För exakt ett år sedan (13 september 2007) blev det PLUS på stickan...



I v 33 (mars 2008) såg vi ut så här







och den 29:e maj kom min underbare Gullgosse ut..





På sin 6:e dag i livet fotograferades vi tillsammans

Och nu är han världens gulligaste sprattelgubbe på 3,5 månad...

Vi har hunnit sälja vår lägenhet och imorgon skriver vi kontrakt på vårt radhus...

Så - ett år efter plusset och 3,5 månader efter Gullgossens ankomst har bloggen utvecklats från GoGetLifes dröm om förändring till Gullgossens Mammas vardagsliv.

TACK för att ni följt med oss så här länge och kanske ses vi!!!

snurregubbe

Idag rullade Gullgossen från rygg till mage. Ingen stor händelse för mänskligheten men vi firade med mååånga pussar!!!!

Är han inte den gulligaste Gulgossen så säg???

kanske smartare än jag trodde...

... att sälja när jag gjorde! I Studio ett idag pratar man om visningar som ingen kommer på och en stooor nedgång på marknaden.

Mitt drömhus är det bara jag som lagt bud på. Jag har sagt att jag är berädd att köpa det till rätt accept-pris och idag också indikerat vad jag tycker det kan vara värt.

Kanske flyttar Gullgossen och jag in i detta lilla radhus i december...

den stora gourmetresan....

Vid sextiden packade vi in oss i bilen - gourmetklubben och Gullgossen...

Lite långsammare än hastighetsbegränsningen flöt Corollan fram i trafiken... Gullgossen påverkar på alla plan - jag har ALLTID kört FORTAST MÖJLIGT - men inte nu längre....

Till södertälje och Kebab House var vi på väg - Stockholms-områdets (eller varför inte Sveriges) bästa kebab sa ryktet...
De hade rätt - aaaaaaahhhhhhhhhh vilket kött!!!! Efter varsin kebabtallrik med pommes gick jagoch köpte extra kött som vi slevade i oss till efterrätt. Tråkigt bara att det går så fprt att äta snabbmat :(
Snabbare ändå gick det att köra genom Södertälje och sedan vips var vi på väg tillbaka mot stan...

nya kvarter

3 månadersdagen, första namnsdagen coh första vaccinationen avklarade.

Var på BVC i förorten jag ska flytta till - för första gången. Mammagruppen startar nästa vecka - mitt hopp och min livlina. Fast jag flyttar ut från stan för att vara nära familjen så känner jag mig stressad- tanken på att bara ha mamma och pappa att umgås med är svindlande - men inte svindlande i positiv bemärkelse mer som svindlande tragiskt förfall av socliala kontakter...

Min oro runt förorten är inte bara att jag inte ska träffa andra föräldrar men också att de kommer att vara unga... tänk om alla är 23? då kommer jag ju vara som deras mammor!!! Värsta scenariot - gammal och utan vänner i ett öde radhus men med Gullgossen som solstråle!!! MEN jag VET att jag och Gullgossen vill bo med en liten trädgård, nära skogen, badet och kusinerna - så jag är inte orolig EGENTLIGEN!!!

Om några dagar åker iallafall Gullgossen och jag och hälsar på Moooi och Knud - äntligen ska vi få se underverket!!!

första andra tredje...

...nu är lägenheten såld.

Fick inte alls vad jag ville men OM det går ner med priserna så vet jag iallafall vad jag fick... eller så går det inte alls ner - och då fick jag lite.

Nu är det iallafall gjort. Klart. Sålt. 1 oktober är Gullgossen och jag hemlösa - men kan alltid ta tillflykt till mitt gamla flickrum med rosa vävtapet hos mormor och morfar...

Har ju sett mitt dröm radhus - kommer att kosta och redan spekulanter som köar för att få lägga bud... Vad kan det kosta? När ska man ge upp en budgivning? drömmar drömmar - vill HA!!!

till salu!

Till salu: Lägenheten fortfarande inte såld - för ingen vet vad som ska hända på marknaden... pratat med flera mäklare och ingen vågar riktigt köpa... jag har ett "acceptpris" - hoppas någon hoppar på det!

Till Salu är också ett radhus jag VILL köpa... visning om några veckor...

Gullgossen är däremot INTE till salu - han är 3-månaders-underbar, pratar och pratar, skrattar och tittar på allt. Underbart är livet med Gullgossen - och att han kom är så mycket viktigare än bostadsmarkanden - dödläget kommer att lösa sig...

aaaaaaaah

marknaden segar.... vet inte om jag vågar sälja till lågt pris... tänk om det är en tillfällig svacka?

uuuuuuuuuuuuuuu

Se upp för dårarna!!!

Scener ur mitt liv:

På möte idag - vi är på väg att bryta upp och står och diskuterar. Kommer på mig själv med att stå och gunga långsamt fram och tillbaka - lite som en statist i "Gökboet" skulle gjort...

På bussen igår - nynnar högt och småsjunger "gullgossen ska sova gullgossen ska sova" för mig själv när jag står och läser en bok.

Fast Gullgossen sover i vagnen är jag fast i rörelsemönster och beteenden som inte ens fanns för 3 månader sedan - omedvetet...

...budgivnig har startat... går sakta... väntar väntar... vill inte tro att de senaste skriverierna ska påverka priset...

Gott och Blandat...

Veckans tårögd - Gullgossen småskriker i bilen - på väg mot utbrott - och vänder till gapskratt när jag sjunger "näsan-sången".... att kunna locka fram och få se Gullgossens underbara skratt

Veckans uppenbarelse - varorna på kvittot står i bokstavsordning... Jag kollar ofta lite på mina kvitton när jag handlar mat, jag är intresserad av logik men har inte insett att när varorna inte står i den ordning de låg på bandet så är deras ordning inte slumpartad utan alfabetisk... undrar hur många år det varit så?

Veckans trängsel - skickade en spion på visningen av lägenheten idag - det var mycket folk där... hoppas på galen budgivning.

Veckans nedåtpepp - radhusen jag tittat på är lite slitna och tenderar att se tråkiga ut

Veckans uppåtpepp - syrran har kontakter - lätt att fixa till radhuset med lite pengar och ideer... det kommer bli coooooolt!!!

Veckans avslut - nu efter visningen lämnar Gullgossen och jag mormor och morfar och flyttar hem och tökar till den stylade lägenheten - JIPPI

tjuvar och banditer

Gullgossen ska ju förevigas IGEN och IGEN och ALLTID och med en bra kamera... sagt och gjort - en snabb tur till Siba och Expert gav att det skúlle vara en Nikon D60.

Fiffiga jag kom påa tt jag kunde spara någon tusenlapp eller så genom att be M köpa en i USA på vägen hem:) Hrm sa hon - då måste jag checka in den - har redan mycket handbagae.. OK tänkte jag - den går väl inte sönder...

Hel var den säkert när någon stal den ur det incheckade bagaget. Hel var nog också Ms egen kamera som låg i en liten kameraväska - kamera, objektiv och blixt var borta och en konjaksflaska låg där i deras ställe...

Ms svenska försäkringsbolag säger "men väskan var ju inte låst - inga pengar", mitt försäkringsbolag där jag har drulleförsäkring säger att "du hade fått pengar om det varit din kamera men det är inte din kamera om du inte haft den i din hand och betalt för den". Amerikanska flygregler säger att man inte får låsa väskorna. Och flygbolaget går itne att få tag på - de är ju ändå ansvariga för bagaget...

Så istället för att tjäna lite så förlorar jag MYCKET...

om inte...
1 - mitt försäkringsbolag godtar att kameran var min när de ser mina mail om att M ska köpa kamera och hennes och min SMS-konversation när hon köpte kameran
2 - Ms amerikanska försäkringsbolag godtar skadeanmälan
3 - flygbolaget tar sitt ansvar (LOT från Polen... kanske/kanske inte...)

Det är ett cirkelargument man inte kommer ur...
(men alternativ 2 ser faktiskt ut att fungera...)

I all sin glans...

...finns nu min HOMESTAGADE lägenhet på Hemnet... OJOJ!

"Jösses" var kommentaren från barndomskamraten som brukade skriva "städa" i dammet på locket till min skivspelare när vi gick i gymnasiet.

"Jasså du är inte hemma" sa en annan när hon ringt och jag sa att jag satt i en sjukt stylad lägenhet. Sedan skämdes hon lite sa hon - att hon förutsatte att jag inte var hemma om det var snyggt...

Hoppas att denna make-over, som får lägenheten att se mycket större ut än med min möblering, gör att ALLA vill köpa den :)

hemlös

Det känns om att flytta från Kungsholmen till förorten är en större förändring än Gullgossen...

Galet men eftersom han är så självklar, min lilla bebis som alltid är med mig, och liksom är det normalaste och ändå mest fantastiska som finns i min liv, så blir flytten det onormala, det annrolunda, det konstiga.

Lägenheten är nu något mitt emellan hemma och borta. "Det har ju tagit dig år att skapa den charmen" sa min pedantiska kompis som egentligen menade "samla på dig alldeles för mycket saker" när hon sa "skapa charmen". Men så är det. Nu finns få saker kvar och någon annans vita soffa med vita kuddar står på en vit matta i vardagsrummet.
Gullgossen och jag bodde i lägenheten i natt óch vi höll oss till sovrummet. Min fåtölj och min säng (men inte min bokhylla eller hans spjälsäng...). Där känner jag mig hemma, men lite på min vakt ändå. I vardagsrummet tassar jag fram och i köket torkar jag bort varenda vattendroppe så fort den kommer fram... men äter frukost vid matbordet och vaktar varenda smula som får för sig att försöka trilla mot golvet.

Så nu har jag och Gullgossen ett rum hos mormor och morfar - fyllt av saker och en säng. Jag börjar tröttna på att vara gäst - att inte ha något eget ställe annat än en säng.
Sedan har vi en lägenhet där vi bara vågar vara i sovrummet - som är nästan men inte helt lik mitt gamla sovrum.

Till min räddning idag kom jag över en katalog från Spira och blev jättepeppad för att börja inreda mitt nya hus - nytt kök, nya gardiner - ett nytt liv för mig och Gullgossen!!! Klart man kan vara hemlös om man snart ska få ett nytt hem med trädgård... bara det kommer ut något hus vi vill köpa!!!

Vardagen

Mitt i vardagen - den nya vardagen - glömmer jag stanna upp och reflektera.

Det nya livet är normaltillstånd för mig nu - jag kommer knappt ihåg något annat liv. Livet med Gullgossen som innehåller de mysigaste stunder man kan tänka sig - när han ligger mot mitt bröst och "kramar" mig med sina små armar - när han helt plötsligt lärt sig hålla i en ny leksak från IKEA - eller när han skrattar och ler åt nåt man säger eller han ser. Imorse fick vi ta oss en paus från att organisera upp mina saker i de nya trådbackarna - en paus för att sätta oss och diskutera livet. Gullgossen berättar och jag svarar - han har så mycket att säga och roligt verkar det vara - för han skrattar till ibland mitt i jollret.

Det där livet jag var trött på - med fokus bara på mig och jobb, mina resor, mina resturangbesök, mitt mitt mitt jag jag jag - har bleknat bort och det här livet jag drömde om - med barn och fokus på VI och OSS och VÅR - har kommit.

VI ska flytta från VÅR lägenhet. VI bor hos mormor och morfar. VI ska åka till landet. VI VI VI!!!

Och när jag funderar på saker som jul - så är det nu självklart med gran, med julpynt, med julgransmatta. Funderade till och med på om jag ska brodera vår julgransmatta - men det finns en tydlig gräns för hur mycket mitt liv förändrats. Och den gränsen gick där - vid korsstygn på en julgransmatta!!!

Men det har kommit nu - LIVET med Gullgossen. Och det har kommit med sådan självklarthet att det nästan inte märks när jag är mitt upp i det. Men nog vet jag att det är VI nu. Att det inte alltid funnits ett VI och att jag är GLAD GLAD GLAD att det finns ett VI!!!

borta bra...

Medan inhyrd personal huserar i min lägenhet fortsätter Gullgossen och jag att bo hos mormor och morfar... nu i en ny nivå av förvirring och oreda!

Packade ner kläder och saker vi behöver nu och under hösten i påsar och lådor som nu översvämmar garaget och vårt lilla rum. Smutskläderna fick också följa med hit tillsammans med blommor (2 st ynka - inge gröna fingrar på mig inte) ... Nturligtvis behöver vi en sak ur botten på varje väska - med resultatet att det ligger urslängda kläderoch saker utan ordning PRECIS överallt!!!

Samtidigt som kaoset utbreder sig börjar jag längta efter att vara hemma hos mig... delad glädje kan i längden bli påfrestande! Landet blev det inget av med denna vecka - pga flyttkartonspackande, styling, fotografering mm.

3 ljuspunkter i boendekaoset:

1. IKEA idag - käka köttbullar och köpa förvaring så KAOSET upphör
2. Flyttar hem TORSDAG till ren och nystylad lägenhet (inför fotografering på fredag kl 10)
3. På söndag åker E+M, Gullgossen och jag Waxholmsbåt ut till landet för några underbara dagar i naturen...

Nästan som jobbet...

Lugnet från slutet av graviditeten och mamma-ledigheten är tillfälligt (?) över - sälja lägenhet är ett stressigt projekt.

Det är mycket att göra - och även om Gullgossen är anledningen till flytten så är han inte alltid så hjälsam i arbetet :) Men man får jobba på i den takt man hinner och emellan åt amma eller prata lite med Gullgossen - han måste ju få skratta varje dag!!!

Mormor och morfar har fått rycka in idag - en har Gullgosse-ansvar och två sliter...

Tidplanen sträcker sig till första visningen och sedan kommer de sömnlösa nätterna... hur ser marknaden ut? Är det bra att sälja i augusti som mäklaren sa eller? kommer jag ha råd med radhuset?

Dags att sova - projektet fortsätter imorgon!

"The end of an era"

Gullgossen och jag ska flytta till förorten, nära mormor och morfar, moster och kusinerna - och natur...

Planen var glasklar - sälja i slutet av september och köpa hus efter det... Men mäklaren säger SÄLJ NU och helt plötsligt blev det ångest! ! !

I eftermiddag kommer en stylist för att se på lägenheten - den ska skalas av och fixas till - Gullgossen har invaderat med alla sina saker och de får slåss med en överfull möblering... ÅÅÅÅ det går lite fort nu!

Vill vi verkligen bo i ett radhus i förorsten? eller vill vi bo i en lägenhet i stan???

60 kvm vs 130 + tomt

stad vs förort

närhet till kompisar vs närhet till hämta/lämna hjälp och släkt

...

.

Separationsångest - javisst - men livet från maj nästa år (när man VERKLIGEN vill ha en trädgård), över sommaren och sedan när dagis/jobb börjar kommer att vara bättre i förorten än i stan... men såååå svårt att ta steget nu när det är dags! 13 år har jag bott i innerstan... och hela sitt liv (8v+1 dag) har Gullgossen bott här...

HJÄLP!!!

Pappa kom hem....

Hur många frågor får jag inte om det är jobbigt att vara ensam och ta allt själv...
NEJ!!!
Visst är det skönt när vi får hjälp men Gullgossen och jag lever i vår bubbla och ambitionsnivån ligger på nivån att hinna med Gullgossen, dusch och mat på en dag - om man har tur något mer - dammsugning eller så... Vi klarar oss bra - det krävs planering men annars funker det bra!

Det som är svårt kan sammanfatts med en gammal klyscha: "Delad Glädje är dubbel glädje" - och då menar jag dubbel glädje för MIG!!!

Jag hade väl adlrig trott att jag när jag var 40 skulle lääääängta efter att min föräldrar skulle komma hem från en två veckors semester... Men åååå vad jag vill ha någon mer som med ohämmad stolthet utropar "BAJS VAD DUKTIG DU ÄR" eller som med ägandesrätt förundras över hur stora och klara hans ögon blivit och vilken intelligent blick han har...
Igår när de äntligen kom blev jag tårögd när jag skulle berätta allt nytt Gullgossen lärt sig de senaste 2 veckorna - ååå så mycket större det känns - jag blev en dubbelt så stolt mamma!!!

Lillgossen

Gullgossen var yngst på dagens FEMMIS-träff.

Jag var mycket orolig för resa dit - 10 mil nedåt i Sörmland. Gullgossen är inte helt imponerad av min älskade Toyota Corolla - det blir ganska varmt utan AC- och kan uttrycka sitt missnöje med emfas... blödiga mamman kan inte ha en skrikande Gullgosse utan kan få stanna många gånger på vägen för att trösta...
Jag hade inte räknat med att han blivit ÄLDRE (6+5 v - JO JAG LOVAR man kommer inte från att räkna veckor och dagar) - och nu kan en lite prassel-blomma och mammas falsksåmg muntra upp en Gullgosse! Ingen gång behöde vi stanna på vägen dit!

Igen blir jag så glad av att se alla dessa FEMMIS-barn som leker och springer omkring och är lyckliga och inte alls verkar lida av sin faderlöshet. Snart kommer Gullgossen, Knud och M springa omkring bland dessa barn och leka!!!

latmask

Gullgossen och jag lever ett latmaskens liv. Vi stiger upp runt nio på morgonen - då har vi oftast pendlat mellan sömn och medvetenhet i en timme - oftast snusar Gullgossen i nästan-fosterläge på mitt bröst.
Sedan blir det ofta runt 12 innan vi liksom kommit igenom lite amning, duschning, blöjbyten, lite småprat och lek med leksaker och kanske har mamma hunnit med att plocka ur diskmaskinen eller kanske städat undan någon hög av saker...och så fortsätter det. Prommenad, handling eller något annat viktigt hittar vi på under eftermiddagen.
Visst - lite skrik och gråt ibland men när Gullgossen sedan somnar i min famn - har det funnits någon finare på jorden?

Växtvärk

Detta blir en eloge till boken Växa och Upptäcka världen!

Jag vet inte om man kan läsa sig till hur man ska ta hand om sin Gullgosse - ibland kan man få tips men det är mycket på känsla och iakttagande av andra. Men - man får ju ta till sig guldkornen ibland.

Gullgossen har nämligen tagit ton - högt och ljudligt. Någon till några timmar per kväll sedan i fredags har han bestämt att det passar perfet att skrika och skrika och skrika - och ibland skrika så han nästan tappar andan. Det jobbiga med detta är inte att gå och bära och gunga honom utan att han uppenbarligen mår på ett sätt som får honom att skrika och vara tröstlös. Det gör ont i mig att tänka på att han är så vilsen och ledsen.

Och det är nu boken kommer in!!! Hans hjärna håller på att utvecklas nämligen. Och när den gör det så blir världen svår att förstå och då kan små gullgossar bli otröstliga - och det betyder att man ska ge dem närhet och kärlek men att det inte finns en enkel lösning på skrikandet...

Klängperioderna (som oftast följs av ett riktigt soligt beteende) brukar komma vid följande tidpunkter i barnets liv.

• 5 veckor
• 7-9 veckor
• 11-12 veckor
• 14-19 veckor
• 22-26 veckor
• 33-37 veckor
• 41-46 veckor

Det kommer inte att pågå för evigt och jag kan slappna av - det är inte så att jag borde komma på nåt nytt som automatiskt ska få skrik-gullgossen att bli solskens-gullgosse... (amning, massage av magen, sjunga, bära, byta blöja är liksom redan provade om och om igen)

Resten av tiden är han verkligen GULLOSSEN - världens sötaste - som kan le (och skratta om man tolkar beteendet positivt), som tycker om att ligga på sitt fårskinn på golvet och titta på leksaker och som följer mamma med blicken när han är hos någon annan. Som fortfarande är lugn på nätterna - några snabba amningar (typiskt är vi vakna i 5-10 minuter) - sedan mer sömn.
Och följande är en absolut sannig: Ingen är sötare än Gullgossen när han med ett leende i mungipan, liksom kluckande av förväntan, tittar upp på mig och sedan gör sig redo att attackera bröstvårtan. Attacken är i hackspett-style - och när han "hackat" med huvudet några gånger suger han tag och dricker och sväljer så det hörs på långt håll - ren glädje pch viss glupskhet...

Inkognito!

Samuel ska nu också få bli anonym i bloggvärlden...

Från och med nu heter han Gullgossen i dessa sammanhang... kanske inte ett kodnamn som förvirrar och förleder precis (inte i stil med "the eagle has landed") - vem annan skulle vara min Gullgosse...

Välkommen till bloggen Gullgossen!!!

En eveighetsmaskin utan personlighet...

...karateriserades Toyota Corolla som i de tester jag läste innan jag köpte den - och det har stämt mycket väl!

Den går som ett ganska långsamt spjut med sin 1.3 motor - men är aldrig trasig och lättkörd och Gullgossens vagn går in i bagaget - vad mer kan man begära???

Jag har funderat på om jag ska byta bil nu - vi är en familj - och det är ingen familjebil (=typ Volvo V70) precis...

Avgörandet kom igår: Besiktigade min -96:a. Besiktningsmannens SPONTANA kommentar (utan att jag frågade) var:

En toppbil - en gång Toyota- alltid Toyota!!!

Ja - så jag behåller nog min toppbil - den duger åt oss!!!

tomt...

... är det på bloggen... beror på att Samuel ochjag varit internetlösa ett tag (trots lovande täckningskarta verkar landstället vara i radioskugga när det gäller 3s bredband).

Vi har iallafall varit på MIDSOMMARFEST - Samuels första fest. Gick strålande - sillunch, 3-kamp, jordgubbstårta och grillning - emellan det lojt skisnackande med rosévin och halvhjärtat byggande av midsommarstång. Den enda som engagreade sig i att färdiställa stången var L från Mexico - han försöker anpassa sig till Svenska traditioner...
Jag och Samuel höll oss nyktra - ett glas champagne var allt vi stoppade i oss!

Att 3s bredband skulle ha radioskugga var kanske inget att vara förvånad över... för sedan omläggnigen till digital TV har vi haft fenomenet att SVT-kanalerna inte fungerar under sommaren på landet. De fungerar vår och höst men sedan inträder tystnaden. I helgen skedde den stora UPPGRADERINGEN - en kunnig kompis kom ut och efter timmars simulerande av andra ställen att fästa TV-antennen visade det sig att om man bara vred på den lite så finns alla kanaler... TJOHO!
Kan kännas som en liten sak med TV på landet - men en svensk sommar kan behöva extra underhållning de dagar man faktiskt inte sitter på altanen hela kvällen och myser...

Nu ska vi skynda oss - kompis kommer på lunch och Samuel sover... kanske kan man hinna ut och hndla innan han skriker till och vaknar??? (vanligtvis "no such luck")

Utmanad

Jag har blivit utmanad... och helt plötsligt blir det tydligt hur mitt liv ändrat sig när man kollar in min "to-do-list"...

Fem saker på min "to-do-lista" för morgondagen:

1. Lunch för att visa upp Samuel
2. Middag för att visa upp Samuel
3. Prommenad så Samuel får vara ute
4. Samuel
5. Samuel

Fem dåliga egenskaper:

1. 95%-människa - oftast blir det jag gör bra men aldrig helt klart
2. sär skriver (jaja jag vet att det heter särskriver)
3. stökig - gillar inte att städa eller plocka ihop (men gillar nör det är fint...)
4. pratar för mycket
5. lat

Fem platser där jag bott:

1. Linköping
2. Brighton
3. Singapore
4. Dallas
5. STOCKHOLM!!!!
   

Fem jobb som jag haft:

1. Hotellstäderska
2. Delat ut reklam
3. Allt möjligt på McDonalds
4. Telefonist
5. IT konsut

Självklart!

Det är jag och Samuel. Punkt.


Det är så självklart.

Det är vi och det har alltid varit vi. Fast vi visste det inte... Det var vi när jag tog den suddiga bilden på två 4-celliga embryon den31 augusti innan införandet. Vilket mirakelatt en av de 4-celliga klumparna var Samuel.


De där små rörelserna i magen när jag var gravid - det var Samuel som gjorde sig påmind - han bodde i MIN mage!


Vi trivs - jag kan sitta i timmar med honom i knät utan att ha på radion eller läsa en tidning - bara amma, rapa, prata och gunga honom. Det är självklart NU - men för en som aldrig kunnat slappna av utan alltid har på TV, musik eller läst en bok - helst har jag läst DN och lyssnat på P1 samtidigt för att absolut inte hamna i tystnad - är det ett under.





Det är inte bara självklart utan att betrakta som lyx - att vakna ca 3 ggr per natt och att dessa perioder oftast är kortare än 1 timme. Kunde vart mycket värre (och har varit mycket värre flera nätter...).

Det är också självklart att inte ta vin, att tacka nej till aktiviteter, att ha ett helt nytt sorts liv - livet med Samuel.

Det är som han alltid funnits - det är som vi alltid hört ihop. Som att detta är normaltillståndet - inte början på det nya fantastiska livet som Samuel och jag ska leva tillsammans!

Det är jag och Samuel. Punkt.

Champagne och fyrverkerier!!! En till!!!

Fertilitetsturisten har testat POSITIVT och är GRAVID!!!!

Jag är så glad så glad så glad för hennes skull!!!! (och pappa frk A naturligtvis)

mjölkstockning - NO MORE

Att vara föräldraledig i värmebölja är ju UNDERBART!!!! Men det finns 2 baksidor med nyblivna mammors sommar-känslor.
1 - AVSLAGET - man BLÖDER i 6-8 v efter förlossningen och får inte bada
2 - MJÖLKSTOCKNING!!! om man är i minsta drag kan man få knölar i brösten och upp till 40 graders feber...

Så för att undvika mjölkstockning ska man ha typ VINDTÄT JACKA (knäppt) alltid om det är minsta drag (och det blåser ofta lite fast det är 30 grader). Det är OLIDLIGT - och på marknaden finns inget tillräckligt bra att erbjuda.

Så jag har nu uppfunnit en bröst-skyddare!

Bävernylon, fleece och resårband har fått bilda ett mycket ändamålsenligt plagg som man kan ha utanpå eller innanpå tröjan - och nästan osynlig (iallafall jämfört en med en VINDTÄT JACKA).

Nu är det dags att ta patent och sälja :)

Samuel!!

När man ser hans lilla allvarliga ansikte kan man inte annat än tycka att han kan bära upp ett allvarligt namn som Samuel!



Jag har aldrig förstått det där när folk sagt att de haft ett namn och sedan var det FEL när bebisen kom ut... men oups så är det visst för han är inte Filip... han är inte Felix...

Mansnamnet Samuel kommer från det hebreiska namnet Schemuel som betyder den av Gud bönhörde eller Gud hör bön.

Och trots att jag inte är kristen så får man säga att jag känner mig bönhörd... han är en sann gåva från de goda makterna - en gåva man aldrig kan göra sig förtjänt av men vara lycklig att man blivit välsignad med. (haha kanske är kristen iallafall...)

Namnen!!!

TACK för alla grattis - fortfarande konstigt att jag har en bebis men ändå som det naturligaste i världen.

Fibula vill rösta om namnen - och det kan ni få göra - så får vi se om vi har samma smak!!! (för nu har jag till 99% bestämt mig för ett av dem...)

Listan i bokstavsordning - utan rankning:

• Felix
• Filip
• Samuel

Han har kommit!!!!!

Den 29 maj kl 01.04 föddes min lille son - världens sötaste (helt objektivt!!!!)

4130 g och 53 cm.

Förlossningen gick bra - den startade av sig själv och vi var på sjukhuset ca 10 timmar innan han kom (jag kommer att göra ett längre inlägg med kladdiga förlossningsdetaljer).

Namnfrågan är inte helt löst - 3 alternativ finns... mennu provar vi oss fram medans vi vilar ut hos de mycket stolta mormor och morfar...

BF+ 5

Lugna gatan! Ingen som bråkar sig ut ur min mage...

Blev bjuden på fest på fredag - om bebben inte kommit då. Reptilhjärnan blev genast sugen på att få gå på fest och hoppades nästan att igångsättning inte skulle ske förrs lördag... Sedan vaknade själva JAG till och sa att det blir nog verkligen ingen fest för mig - jag ska ha en BEBBE - ni kan ha så kul på er fest...

BF + 4 - Morsdag

Jaha - hade liksom tänkt att det skulle vara dags idag - på morsdag - vore väl roligt... HAHA än så länge - ingen action... i och försig 4 timmar kvar på morsdag men tror inte det hinns med idag.

Sov dåligt i natt (som vanligt) så jag kom inte ut i somarsolen förrns ganska sent på eftermiddagen... då för att shoppa till vårens första grill i parken :)
Vi är ett gäng som på kort varsel mobiliserar oss och grillar när det passar. 8 st glada slöt upp till grillningen - sol men ganska kallt i skuggan... mysigt, gott och roligt med spontan gemensamhetsmiddag!!!

Magen är verkligen ivägen och jag är trött eftersom jag inte sover - snälla bebben KOM NU!!!!

BF+ 3 - VILKEN DAG!!!!!

Hur beskriver man en sådan här dag? Full av intryck och glädje!!!

Femmis-picnic under hela dagen - Humlegården - massor av mammor med sina barn; några gravida och några funderare. En och annan mormor och morfar eller annan släkting. Precis som i februari när vi fotades för artikeln i DN är det så hoppfullt och rörande att se alla dessa underbara mirakel barn. Barn som kommit till av deras mammors barnlängtan, mod att försöka uppfylla sina drömmar och sperma från män som donerat för att hjälpa. Om ett år kommer bebben och jag gå på Femmis-picnic tillsammans med alla dessa underbara barn och mammor.

hrm - men inget bra som inte har nåt lite dåligt med sig... Humlegården har ingen toalett. Och jag är gravid - BF+3... Så efter nästan 4 timmar med dryck och mat i solen var läget desperat. Inte skulle jag kunna ta mig hem utan att lätta på trycket! Goda råd var dock inte alls dyra - jag kunde åka med Moooi i hennes bil till McD på Karlaplan. JIPPI!!!!

Plötsligt händer det!!!!! Precis när vi kör in i Karlaplansrondellen ringer det - E direk från SÖS!!!! Vilket liv (kanske inte så konstigt att män ibland tycker att det är ett kackel när kvinnor kommer igång...) - jag skriker "Det är E - jag är i bilen med Moooi" - och genom alla simultana jippi- och hurra-rop så hade vi helt plötsligt bestämt att efter mitt pressande toabesök skulle Moooi och jag åka direkt upp på SÖS och hälsa på E och hennes lilla prinsessa!

Vilken underbar liten tjej - så generöst av E att låta oss komma upp!

Nu har jag två stora mysterier att lösa:

1. Hur kan den där lilla prinsessan ha varit i Es mage för bara några dagar sedan???
2. Hur kan det som sprattlar i min mage vara min alldeles egna lilla prins/prinsessa

EN FANTSTISK DAG!!!!

BF+2 - Vem?

Börjar tycka att det kan vara dags för bebben att visa sig nu (jaaaa jag vet bara 2 dagar över tiden men ändå...) - vem är det som bott i min mage sedan 29 augusti förra året? Tjej eller kille? Hårig eller skallig? Skrikig eller lugn? Söt eller ful? (retorisk fråga - även den fulaste bebeis blir liksom söt i sin mammas ögon har jag märkt)

Trodde det var dags igår - i typ 3 sekunder... (nu kommer lite kroppsvätskedetaljer - man kan hoppa över detta stycke). Var på stan för min ansiktsbehandling och gick på toa innan... hade druckit en take-away-latte (man måste ju öva upp sig nu inför latte-mamma-tiden) och det hade satt igång magen ordentligt... Så efter ett par minuters hårt arbete på toa hade jag helt plötsligt BLOD på pappret... I 3 sekunder trodde jag det hade börjat (dålig timing - jag som skulle få ansiktsbehandling), men vid en närmare undersökning insåg jag att det nog var mina hemorrojder som ville visa vad de gick för... så för att inte missa ansiktsbehandlingen bestämde jag att det var lugnt... JA iallafall - inget mer blod på hela dagen och jag tänkte inte mer på det... tills jag surfade på Vårdguiden och det stod mycket uppfodrande att man måste ringa DIREKT om det kommer blod... så nästan exakt 12 timmar efter min lilla blödning ringde jag förlossningen och blev lugnad - det har inte börjat!

"Bearbetar" bytet av sjukhus... ringde som sagt in igår på numret jag sparat i mobilen (BB KS följs nu av BB SÖS) - och kom till rätt avdelning - de var snälla och svarade på mina frågor. Ska åka förbi och kolla var ingången är nu i eftermiddag, och kanske gå in och se hur det ser ut...

Dagens tidsfördriv:

• pastagratäng (i ugnen nu) - för lunch och frysmat
• Besöka mina föräldrar och där sy klart sängkläder till vagnen och få middag
• undersöka SÖS - med fokus på ingången till förlossningsavdelningen

status check - BF idag

Bebben mår bra - ca 3500 g idag - så det hinner nog inte bli en 5 kilosbebbe iallafall (phu!).



Har fått en tid för igångsättning - kl 08.15 den 30 maj. På SÖS... jag har hela tiden fått veta att det är KS jag ska föda på - känns konstigt (men spelar egentligen ingen roll) - hade liksom vant mig vid KS...har surfat runt å deras hemsida och kollat in kartan var det är..

Vad gör jag nu då - när jag väntar?

• Eftersom Maj inte alls verkar vara att lita på som en varm månad har jag nu börjat fixa bebbe-värme... Igår sydde jag ett täcke till vagnen - hade tänkt att det skulle räcka med filtar men tvekar nu. Idag köpte jag en collage-jacka till bebben - för säkerhets skull...
• Jag går på bio - "Nu eller Aldrig" igår -JÄTTEBRA!!! och har bokat Indiana Jones imorgon kväll...
• tjejmiddag ikväll...
• ansiktsbehandling imorgon....

tiden går...

Bebben verkar trivas i magen - sprattlar runt men ine en tillstymmelse till förvärk... eller slempropp eller vattenavgång. Det är några dagar kvar till BF - så jag väntar gärna.

Vad händer de sista veckorna då kan man undra?

• Jag har blivit mycket "tröttare" - på det sättet att jag verkligen behöver ligga i soffan och titta på TV någon timme mitt på dagen - jag orkar inte aktivera mig hela tiden.
• Från att ha varit i ett ganska förstoppat läge i 9 månader så har tarmarna kommit igång (detta är helt normalt de sista veckorna)
• Magen är stooor och liksom ivägen hela tiden - vad man än ska göra
• Svårt att sova på nätterna - tydligen för att man ska vänja sig vid sporadisk sömn när bebben kommer
• Tappat matlusten - blir inte hungrig utan äter efter mat-och-sov-klocka

Samtidigt som jag vill träffa bebben NU så är det ganska skönt att vara ledig och undermedvetet tror jag att jag nog börjar bli lite om inte rädd så avståndstagande och avvaktande inför förlossningen. Det kommer ta tid och göra ont och sedan kommer bebisen.. men hur ont och hur länge? och när ska det börja? och hur??? kanske går vattnet om 1 minut eller om 9 dagar? och kommer det sluta med akut kejsarsnitt? OM max 2 veckor är det över - men... NÄR????

med myrsteg eller stormsteg...

...närmar sig förlossningen. Myrsteg om man ska se på min egen förberedelsetakt och stormsteg om man ska betänka att det verkligen är på sluttampen nu - inom lite drygt 2 veckor har förlossningen antingen startat av sig själv eller så börjar igångsättningen. 9 månaders (eller om man ska vara ärlig ett helt livs) väntan på barn är snart över.

Men - Har jag packat väskan? Nej! Över jag andning? Nej! Har jag skrivit mitt brev till BB? Nej! Planerar jag som om det är månader kvar? Ja! (Ska ut i skärgården och kolla sommarstugor med en koMpis på lördag... ska nog ta med en handduk att sitta på om vattnet skulle gå...)

Men ändå. Lite börjar det tydligen smyga sig på. Under de senaste avsnitten av"Barnmorskorna" har jag märkt att programmet bytt fokus. De första avsnitten var det fullt fokus på bebisarna som kom ut och de inte visade smärtan. Nu visar de väldigt mycket smärta - man hinner liksom inte se bebisarna för all smärta..
Icke-gravida kompisar har inte märkt att det skett en fokus-förändrig i programmet. Tydligen har fokusförändringen skett inom mig! Jag förbereder mig kanske för smärtan och förlossningen utan att jag vet om det...

privat donator

Studio ett på P1. Jag slölyssnade bara på programmet tills de började prata om privata donatorer - öronen på helspänn... Har det hänt nåt i lagstiftningen för ensamstående möjligen eller vad har de att säga om de privata donatorerna - och framförallt de anonyma????

Hrm - jag är kanske lite enkelspårig för...

Man diskuterade nämligen en staty föreställande Pinocchio i Borås. Den har kostat 8,5 miljoner och har finansierats av...en privat donator.

JA - så inget nytt på fronten insemiation och privata donatorer just nu iallafall....
Men å andra sidan - kanske inte helt fel association - som barnläntansprojekt så är Pinocchio ett lysande exempel - en pappa som kämpar för att få en son - och ibland får man ta till en privat donator för att få projektet att lyckas!

privatlivet också avbockat !!!

Njutning och lugn och ro... jojo man kan ju drömma....

Det fanns en miljon små och stora privata projekt som jag behövt få gjorda innan bebben...

• en sista avlämning för jobbet
• lämna in bilen på tvätt
• byta till sommardäck
• reda upp pensionen
• diskutera förlossningen med min syster (som ska vara med)
• reda ut med lönekontoret hur jag ska tidrapportera
• ett styrelsemöte

NU!!!!! är allt avbockat! KLART!

Vill städa. vill rensa ut lite mer. vill ha mindra av mig och mer av bebbe i inredningen - men det är inte så viktigt - mest kosmetiskt. Jag kan nu slappna av och NJUTA - inge mer måsten (bara några "vill").

Har igen spenderat tid med andra "femmisar" - många av dessa har lite större barn - vilket underbart gäng av kvinnor som följer sin dröm om barn fast det inte varit så lätt. Jag blir så glad av att träffa dem och känner att det kommer inte vara en dans på rosor att vara ensamstående mamma MEN det kommer att gå. Och det kommer att vara underbart!

Morgondagen har bara en aktivitet inplanerad... Jag och Moooi ska bege oss till ett fik nära E och fika med magarna. Om inte E är på BB... BF igår för henne - så risken finns att hon uteblir från vårt fika.... Då får väl Moooi och jag spekulera om E och hennes förlossning - man är ju en förlossningsexpert nu när man slaviskt tittar på "Barnmorskorna" på SVT !!!!

rent bord

I en flytkartong som vaktis ska lägga i "arkivet" imorgon ligger några pärmar och min kontorsjulgran.

Dokument är lagrade på servern, sista uppdateringarna gjorda i direktiven, kunderna överlämnade, kostnadskalkylerna godkända... tidrapportering och månadsrapporten inlämnade - och skrivbordet helt tomt!!!!

Ofattbart. Nu börjar nästa fas i livet. En efterlängtad fas som jag inte trott jag skulle få uppleva.

Fokus nu:

• Boa lite till i lägenheten
• Kolhydratladda
• Sova
• NJUTA

Dagens fråga: Hur känns det?

Imorgon är det sista arbetsdagen... tills i augusti/september 2009!!!!

Dagen idag har varit fokuserad på att hjälpa alla andra - inte på att avsluta mitt... så det måste bli imorgon!!! Det ska bli sista dagen imorgon! Sedan ska jag vila mig i form - kolhydratladda och sova!
Jag ser på mina kommande lediga dagar som en förlängd långhelg ungefär. Min horisont är inte längre än så. Sedan är det slut på min förmåga att så in i framtiden. Jag ser bara några dagar framåt. Inte månader och år...

Inom några veckor kommer en bebbe. Min bebbe. Hur surrealistiskt är inte det? och den bebben ska vara med mig i resten av mitt liv. En helt ny människa ska komma in i mitt liv och aldrig kommer det att bli som förr.

NEJ jag kan inte svara på hur det känns - det går inte att förstå. Jag kan inte ta in att jag ska sluta jobba nu och jag kan inte ta in att jag ska genomgå en förlossning och jag kan inte ta in att jag ska bli mamma.
(och hur talande är det inte att jag börjar uppräkningen med ett uttalande om jobbet - det enda jag har erfarenhet av och det minst viktiga!!!!!!)

I-landsproblem

Jag kan liksom inte hantera pengar... jag är inte som lyxfällan (som snabbt blivit ett favvo-program sedan jag blev gravid och spenderar myckt tid hemma) - men jag orkar liksom inte tänka på pengar... i mitt gamla singel-liv kunde pengar komma och gå utan större eftertanke...

Förra veckan fick jag ett utbrott och öppnade alla hemska kuvert som legat på hög i månader... det ver ett orange kuvert, och en massa andra som det stod bliwa, alekta och SPP på...HELT PLÖTSLIGT slog det mig att en MAMMA måste vara vuxen nog att VÅGA öppna sina pensions-kuvert. Har bokat tid med en rådgivare på fredag för att få hjälp att göra nya ITPK val och planera pensionen och tänka på efterlevnadsskydd och... för jag vågade öppna kuverten men inte läsa det finstilta...

Idag kom nästa HEMSKA insikt: JAG HAR INTE EN ANING om vad jag har för fasta utgifter varje månad!!!! så jag har tillbringat timmar med att gå igenom utgifter och fösökt göra en budget... och räknat på hur många föräldrapennings-dagar jag kan ta ut per månad för att de ändå ska räcka till september nästa år... och sedan försökt räkna ut hurdan inkomst jag kommer att få då...


SLUTSATS:
jodå - det kommer att funka!!! färre utsvävningar men med lite ordning och reda kommer det att gå mycket bra! (om jag räknat rätt...)

UPPDATERING
Vaknade vid 3-tiden på natten - jag hade räknat fel!!!! så nu fick jag planera om - jag hade gjort en glädjekalkyl!!!! Så jag räknade om i en timme mellan 3 och 4 inatt och nu är jag lugn igen... vi kommer fortfrarande klara oss!!!!

sista besöket?

Ska fira valborg på landet.... Kopisar från studietiden kommer dit - det ska bli kul!

Stugan ligger på en ö man når via bilfärja - och det tar totalt drygt 1,5 timme att köra till KS därifrån. OM man passar in färjan (annars kan det bli 2+ timmar varav en del på slingriga 70 vägar). Jag har förhört mig med färjekillarna om att de kan köra extraturer på nätterna och jag har förhört mig med vårdguiden (min räddare i nöden) om att Norrtälje INTE har BB... SÅ... hur iskall kan man vara? nu - 3 v till BF vågar jag vara där... men 2 v innan? 1 v innan? Kanske blir det här sista besöket innan bebben? Eller... kanske kan man ha is i magen?

snabbtitt - och ett hjärta som slår....

MVC idag - bebben hade rört sig på morgonen - men ändå var jag orolig när jag var hos barnmorksan. Men för att se fixeringen så drog hon på ett mycket snabbt ultraljud - och jag som inte fattar hur man ser fixering koncentrerade mig på HJÄRTAT som slog...

De ska röra sig varje dag och om man undrar kan man dricka is-vatten (nu rörde bebben sig) för den gillar inte att tarmarna blir kalla....

Dags att sluta nojja sig och börja med isvatten!!!

litet lyckopirr...

...när jag går in i sovrummet och uppäcker spjälsängen som monterades upp och bäddades idag....

Ett stort steg...

Har drabbats av en ny oro - jag är rädd att något ska hända nu när mötet med bebben är nära förestående. Jag glömmer bort att bebben rört sig - och tror helt plötsligt att bebben inte rört sig på länge - puffar på magen och hoppas på en rörelse. Sedan kommer det - en liten pirrande rörelse eller en större knuff. Det var länge sedan jag har haft en sådan oro - men med 25 dagar till BF så kommer ödestankarna över mig - inte kan väl jag få ett barn - det är väl ändå för mycket att hoppas på! Statistiskt så är det liten risk att något ska hända - och det är en tröst - men lite rädd är jag fortfarande...

sitta eller ligga

Var på KS idag - föreläsning om förlossning (man kunde ju tro att jag fått nog men det finns álltid nåt nytt att fokusera på...).

De visade alla möjliga olika hjälpmedel som man kunde ha för att hitta bra ställningar under förlossningen... alla var stående eller hukande eller på knä... precis som jag tänkt mig - inget snack om någon som ligger ner...

En av de saker jag vill få hjälp med under förlossningen är att bli peppad att inte ligga ner - det ska ta längre tid och göra ondare om man ligger nämligen.

Så jag var tvungen att fråga om relationen teori/praktik.... Eftersom jag knarkar programmet "barnmorskorna" på TV så har jag funderat ( i veckor) på varför alla LIGGER NER i hela serien... Pratar alla bara om alternativa ställningar för att verka coola MEN egentligen ligger man ner och föder under längre tid med större smärta....

Visade sig att barnmorskorna på KS hade reagerat över hur mycket liggande det var i den serien... så på KS fortsätter de att hävda teorin...

Det ska bli intressant att se om teori och praktik går hand i hand eller om jag kommer att ligga ner....

en månad kvar....

till beräknad förlossning.... NU ÄR BEBBEN SNART HÄR!!!!!

I min kropp har nu ett lugn.

Jag är inte orolig för förlossningen. Jag är inte orolig för hur det ska gå med livet med bebben. Jag har inte allt redo för bebben men tillräckligt för att om den kommer tidigt så klarar vi oss. Jag börjar knytra ihop säcken på jobbet. Jag tror att jag kommer att vara en människa även efter min hemma tid med bebben - tror att jag kommer kunna hitta roliga utmaningar framåt i livet.

Jag har verkligen nått ett nytt lugn.

En dag av Sista! Äntligen! Första! Kanske-för-sent! händelser....

Sista! dagen på spa på läääänge - utnyttjade ett presentkort på Sturebadet idag - massage, vattengympa, bastu, aromarum, hela kittet.... Jag har svårt att se att jag kommer att kunna prioritera 6 timmars barnvaktstid på en dyr spabehandling under de närmaste åren...

Äntligen! fick jag ligga på mage!!!! Under massagen hade de en specialkudde för gravida - så jag fick ligga på mage - ååååååå vad jag saknat att ligga på mage!!!!!

Första!klädesplaggen som JAG köt till bebben köpte jag idag! Har fått så mycket begagnade kläder att jag inte behöver köpa nåt, men bebben ska få åka hem från BB i kläder som MAMMA köpt!!!!

Kanske-för-sent! att följa i M&As spår - var på bildvisning från Peru och vandring på inkaleden mot Machu Picchu. Visst kan jag säkert göra det om många många år - men det känns mer och mer otroligt att det kommer att bli så - nu när jag slagit in på "ensamma-mamma"-spåret...

Så nöjd jag är med mitt nya liv (som ligger runt hörnet) - jag och bebben inleder en ny era - färre spadagar och färre äventyrsresor. Det blir en ny värld som öppnar sig - och jag är redo!!!!

jag vill inte veta - OK?

Jag bestämde mig tidigt för att jag inte ville ta reda på könet på barnet innan det föds. Av flera skäl men kanske mest bara för att jag hade en känsla av att jag ville låta det vara en överraskning. Att vägen till barn varit lång och osäker och alltid med en komponent av "icke-kontroll" - att man inte vetat vad som ska hända.
Graviditeten började rörigt och osäkert - och en bebbe kändes som det var för mycket att hoppas på - att få träffa den nya människan i min mage känns som en ynnest - och att det därför ligger en viss tjusning i spänningen...

Som gravid märker man snart att den privata sfären minskar lite - alla känner sig välkomna och inbjudan att ställa vilka privata frågor som helst.
En fråga som kommer ganska snabbt är "vet du vad det är för kön" - och jag svarar att jag har valt att inte ta reda på det. Då börjar gissningsleken - "har du någon känsla för vilket kön det är?" "det är en pojkmage" "hjärtljuden säger flicka" "jag känner på mig att det är en pojke" osv... Denna diskussion spinner sedan vidare (mer eller mindre utan min inblandning) och på något sätt avkrävs jag på slutet något svar - tror jag flicka eller tror jag pojke....

Vad där det som är så svårt att förstå - jag har gjort massor av ultraljud och alltså kunnat ta reda på kön flera gångenr men avstått - alltså vill jag vänta tills barnet kommer med att få reda på kön.

Så - för er som undrar: följande teckan har jag fått idag - en bergsäker kvinna som ser att det är en pojkmage och hjärtljuden var 136-131-141... Personligen så tror jag varken på uttalanden om magens form eller bergsäkra uttalanden om hjärtljuden och framför allt så väntar jag på förlossningen för att få read på vad det är :)

en bil kommer lastad!

nu har den börjat på riktigt - upptrappningen av sakhysterin...
Idag har jag varit matt och mest legat i soffan och läst eller tittat på TV - gårdagen tog musten ur mig...

Först en tur för att hämta begagnat...

• 2 kassar med begagnade bebiskläder
• 1 bilbarnstol
• 1 stol
• 1 amningskudde

sedan snabbt till IKEA - allt man kan behöva för en spädis från deras barnavdelning - madrass, täackr kudde, lakan, spjälskydd tvättlappar, mm... och lådor att sortera in alla kläder i!

Själva bebben blir som en nål i en höstack om man skulle lägga den bland alla sina saker. Den får ju plats i en mage (ganska STOOOR mage) - men dens saker får ju inte ens plats i en bil!!!!

Kvällen var en mysig middag med gruvtolvan - ett femmis-gäng som växt ihop lite under våra försök. Från början var vi alla lika - försökare som kämpar. Av oss ca 10 har nu 2 bebbar dykt upp - tre är på väg för leverans i maj/juni. Men några kämpar fortfarande - och jag önskar dem alla varsin bebbe! NU!!! HUR SVÅRT KAN DET VARA!?! Underbara kvinnor som kommer att bli fantastiska mammor förr eller senare - och finns det någon rättvisa så kommer de att bli gravida innan sommaren - det är deras tur!!!

sjuk - jag??? nära förlossning - inte jag?

Efter besöket hos naprapat (och en liten eloge får jag ge till min alvedon-vetekudde-kur) så är jag som NY igen... kommer inte ihåg att jag sovit i fåtöljen flera nätter och knappt kunde rör mig i söndags... VIPS - borta!!! Ingen smärta och inget minne. Min syrra ringde och kollade att det blivit bättre - hon råkade ringa i söndags när jag inte kunde prata pga av smärta - och meddelade att jag INTE kan föda med sådan smärta. Hon verkade lugnad av beskedet...

På jobbet verkar alla (och jag) glömma bort att jag bara ska jobba i 4 veckor till. Nya ärenden hela tiden... ibland kommer jag på att säga att jag bara ska jobba i några veckor till - ska jag verkligen ta uppdraget? Men oftast bara tarjag det och inser liksom inte att jag kanske inte kan slutföra det - om jag inte hinner. MEN det känns ju bra att jag har kommit så långt nu - att jag vet att deuppskattar mig och kommer att sakna MIN kompetens - inte bara sakna mig som headcount. Låter det fåingt? Kanske - men jag har ju inte jobbat där så länge - och kommer att vara borta längre än jag har varit där - så jag vill ju ha lämnat ett litet hål i organisationen innan jag försvinner.

Räddningen runt hörnet

kl 17.00 imorgon - NAPRAPAT!!!!

nu har den kommit....

....lite suddig bild - men låt mig presentera VAGNEN!!!!

Hade en helvetesdag igår med ryggen - musklerna krampade hela tiden och gjorde ont...

Har nu kommit in i en bra lunk av alvedon och vetepåse så jag kan existera och sitta och stå och faktiskt mycket långsamt kunde sätta ihop vagnen...

med trånande blick....

....tittar jag ut på en härlig vårdag...

Senaste veckan har jag haft ont i musklerna på nedre delen av ryggens vänstra sida. Det krampar ibland - är bara som en muskelsträckning iband eller väääääldigt stelt ibland.
Summan av det hela är att jag är rätt OK på fm men sedan får jag ont och är stel på eftermiddagen och sedan har jag svårt att sova...

Men en "vetepåse" är räddningen - med värme "luckras" det upp och jag fungerar bra igen. Eller massage som jag fick på jobbet i onsdags - lycka.... 24 timmars total lindring sedan sträckte jag mig på lunchen och det fortsatte.

Så skönt att detta lilla är det enda jag har att föra upp på min graviditetes-smärtelista so far - förutom förkylningen men den får ju ändå räknas som oberoende av graviditet.

Så jag ska inte klaga nu när jag sitter här i min recliner och surfar, tittar på Tv, läser böcker och värmer ryggen... men samtidigt... VÅRSOLEN!!!!

så förstör man en bra idé

Som kanske någon sett har jag fått en kommentar från Strix på ett inlägg...

Ett förslag om att vara med i en TV serie där man ska hjälpa singla tjejer som vill ha barn att hitta singla män som vill ha barn - de skulle då utan att inleda ett förhållande skaffa barn tillsammans.

JAG kan ju knappast vara med nu - jag har mindre än 7 veckortill BF - så antingen är det ett missförstånd men mer troligt ett försök att locka er som läser...

Det finns många dokusåpor där människor ska finna varandra - Bonde söker fru, ensam mamma söker, bachelor mfl mfl

I kamerans sken tävlar och utvärderar deltagarna varandra och sedan VINNER en av de tävlande. Kanske håller det men oftast inte. Vem har skadats? två vuxna som gett sig in i leken självmant och vet vad som kan hända. Och som blir besvikna när personen inte är den samma efter kamerateamet åkt. Det beror på att de själva är annorlunda när det är TÄVLING men också att man kanske inte är sig själv helt och hållet när man filmas....

Vad händer om två individer "finner" varandra som föräldrar till ett gemensamt barn - i "tävling" och framför kameran. Och så blir de gravida - och barnet som de sätter till världen har nu två föräldrar. JIPPI! men... det är väl ändå troligt att dessa två föräldrar är som alla andra människor - de är inte riktigt sig själva när de tävlar, är under granskning och filmas...

Vad händer då när man upptäcker att den andra parten kanske inte är passande i rollen som förälder men lysande som såpa-skådis. Då ska du lämna ditt barn i denna människas vård halva tiden - även om hon/han inte passar. Barnet som du älskar över allt i världen - och du misstänker att det inte mår bra halva tiden - coh detta för du gjorde ett förhastat val i en tv-serie... barnet riskerar att bli lidande i det här upplägget - barnet som inte valt att vara med i en dokusåpa...

NEJ! FEL ATT LEKA MED SKAPANDET AV LIV!!!

Men jag tycker att idén med att välja en kompis att skaffa barn med är bra - en man att lita på och som skulle berika ert barns liv. Det finns i homo-världen men man hör inte talas om det lika ofta i hetro-världen. MYCKET BRA - men inte alls i dokusåpa!!! Frågan är viktigare än så!!!

KLART!!!

Igårkväll kunde jag bocka av en viktig punkt på min "allt-jag-måste-fixa-lista". Jag vet vad bebben ska heta!

Ett pojknman och ett flicknamn - som känns mycket bra! Passar med efternamnet och är lagomt gulliga med lite pondus.

Testade ut dem på mina föräldrar, syrra och syskonbarn idag. Men det var med STOOOORA förmaningar om att de får hålla igen om de tycker att de är fula.... Vi är ärliga - ibland alldeles för omedelbart ärliga - i vår familj. Och ofta kan man ju ändra sig när man funderat ett tag - så jag ville inte ha några reflexmässiga "oj vad konstigt".

De gillade namnen - det enda var ett en skitjobbig kille i systerdotterns klass hette pojknamnet... men det ska nog funka :)

besatt

Jag har märkt att jag är besatt av den kommande förlossningen. Någon frågar hur jag mår och jag säger "bra" och sedan berättar jag snabbt utan att någon frågat "att det är 8 veckor kvar - och det kommer ju att ta minst 25 timmar att föda". Jag "råkar" komma med förlossningsrelaterade kommentarer hela tiden...

Så det passade mig perfekt att TV-serien "Barnmorskorna" hade premiär ikväll... och det verkar vara precis som jag tror - ajajaj vad ont det ska göra men man överlever och på slutet kommer ett litet mirakel ut...

Kände att jag såg på programmet på "avstånd" utan att vara direkt engagerad (trodde jag) - men sedan när bebben kommit ut så grät jag - vilket mirakel!!!
Om jag inte varit gravid själv skulle jag aldrig aldrig aldrig sett detta program och nu - i min besatthet - är det så självklart mitt favorit-program!

8 veckors besatthet kavr (+/- 2 v) och sedan ajajajaj och förhoppningsvis ett mirakel!!!

2065 g - 32+0 - still growing strong

Ultraljud idag... nu är bebben så stor så man kan bara se små delar i taget...

Mun ögon näsa händer fingrar ben fötter njurar magsäck hjärta ryggrad - delar som liksom flöt förbi och pekades ut åt mig och som jag kunde känna igen (fast en del ganska knappt).

När jag tittade på hjärtat - nu så himla tydligt med sina kamrar och tydliga slag - kommer jag ihåg den där gången när jag för försat gången såg en enda liten pixel som blinkade på ultraljudet... då när jag var så rädd att jag fått missfall och blödde - och verkligen hade en fysisk reaktion när rädslan, återhållna sorgen och nervositeten släppte och den blinkande pricken förklarade att än så länge fanns det liv och hopp...

tillbaka....

...på jobbet en dryg vecka senare.

Inser att det i och för sig passar mig nu... att det är så lugnt... men jag jobbade sammanlagt 1-1,3 dagar förra veckan och idag har jag tagit det lugnt och ligger inte efter alls... för lite och enkelt!

JAG VET ATT JAG KLAGAR... och det är egentligen inte alls så dumt att det är lugnt just nu, men HALLÅÅÅÅÅÅ!!! Jag ör understimulerad och överbetald för detta jobb... vilken förändring det måste till när jag kommer tillbaka!!!!

Annars var våfflor dagens tema - för att fira världens mest kända inseminerade mamma... känd donator dock....

Utmanad

Jag är dubbelutmanad av Kiki och Fertilitetsturist... dags att ta tag i detta nu när jagiallafall kunnat sova lite mer undernatten...


För 5 år sedan (2003) hade jag ett jobb som tog mig jorden runt - jag var överallt och hade roligt. Jag reste mest i Europa, från Spanien i sydväst och konstiga orter i Ryssland i nordöst. Semester blev Vietnam och andra exotiska platser... underbart. Jag trivdes med livet!

För 10 år sedan (1998) var det uppbråttet från Ericsson där jag jobbet i 5 år. I bytet till ett mindra hippare amerikasnkt bolag växte jag enormt - nya roliga människor - tror jag hann bli kär i typ 4 killar på jobbet på 4 veckor men det blev väl inget långvarigt av det - men det var så befriande både att vara jag - ung stark duktig glad - och finnas i denna miljö av genuint duktiga roliga kollegor!

För 15 år sedan (1993) var det resttentor, slutet på ett exjobb i Singapore och helt plötsligt anställd som ingenjör... Började året i Singapore, mellanlandade i Linköping och slutade tillbaka i Stockholm som jag lämnat 5-6 år tidigare...

För 20 år sedan definerade jag mitt "nya jag". Stiderade i brighton under våren - att läsa utomlands och flytta hemifrån var spännande och nytt och lärorikt. På hösten började jag i Linköping - med Civilingenjörs examen i blicken. Hur olika det var mot allt jag gjort innan - svåra studier men också så självklart uppblandat med uppsluppenhet, studier och fester, aktiviteter... ett sätt att svetsa samman gruppen men efteråt undrar jag - hade man kunnat blir hjärntvättad till vad som helst under denna första tid av nollning? Kunde jag lika gärna ha bilvit vad som helst - hitlerjugend, frireligiös, sientolog? Om det bara presenteras som seriöst och sedan fått ta upp all vaken tid i 3-4 veckor?

Svårt att hitta någon att utmana... men jag tror att anna får prova på denna utmaning :)

inte ens 2 månader kvar....

...till BF!!!!! Pappa kommer och hjälper mig bygga skötborg idag... bode kanske bli lite stressad??? 7 veckor kvar att jobba...

Hostar fortfarande hela nätterna och är i dimma hela dagarna... eftersom magmusklerna numer ligger på sidan av magen kan jag inte ta i när jag hostar och så har jag oändlig träningsvärk i sidan... märker att jag verkligen är en vekling - jag har inga graviditetskrämpor men klagar över detta.... kom upp till ytan (genom vilja skulle jag tro) i fredags föräggmålning, men nu får inte ens solen utnaför dörren mig att vilja ta mig samman och gå ut... ska dock ut och köpa mer vicksblå - konstant följeslagare till mina nya inköp från apoteket igår...

VILL VARA FRISK!!!

låååångfredag

Äntligen uppe vid ytan - och dags för den årliga "äggmålningstävlingen" på låååååångfredagen.

Ett gäng kompisar kommer hit och så målar vi ägg för att sedan rösta fram en vinnare och äta påskbuffé... i år har jag inte varit lika ambitiös med buffén - tex inga köttbullar... sjukdom och graviditet tar ut sin rätt.

Fördelen med att bjuda hem folk är att jag också varit tvungen att städa... det blir så lätt så himla rörigt - jag har saker överallt... borde lära mig KASTA... jaj nu är allt undangömt i små skrymslen och vrår - ser mycket bättre ut!!!

Undrar hur äggmålningen blir nästa år? med bebben - kanske ha jag flyttat från stan? kanske är det kaos och helt omöjligt med 10 gäster - eller helt enkelt?

som en lungsjuk....

Hela natten har jag hostat. Hostat så jag har ont i magmuskleran - och när man är gravid har magmusklerna dragits till sidan - så jag hostar och får ont i sidorna.... det måste dåna inne hos bebben...

Jag har dåligt samvete när jag är hemma och är sjuk. Som om JAG inte ska kunna vara sjuk... så jag har jobbat på under förmiddagarna - svara i telefon, varit med på telefonkonferenser, fixat kalkyler och allmänt sagt saker som "jag är sjuk men tittar på det ikväll".

Har jag ett behov av att vara behövd? Är jag rädd för att visa mig svag? Är jobbet så viktigt för mig? Jag gillar ju egentligen inte ens mit jobb som jag har nu... eller jag tycker ju att det är för ointressant - så jag behöver väl egentligen inte bry mig???

Idag ska jag försöka hålla mig ifrån! Jag ska bli FRISK!!!

---
mitt i detta kom ett mail och jag ritade genast 4 olika ritningar till ett kundsystem... hrm - så bra funkade det...

full av slem

hostar som jag skulle dö och snyter mig ständigt - men ingen feber (jippi)...

ååå vad tråkigt det är att vara sjuk :( Jobbar lite ändå - för jag måste få vissa saker klara under dagen men skulle vilja kunna bara VILA mig. (nej jag jobbar inte hårt - fyller bara i några excelblad och mailar lite)

pulsen har gått upp och är plötsligt runt 100 igen - undrar om man kan få hjärtklappning av vicksblå????

i svart och vitt

en sådan gåva...

...att just jag blev gravid.

Det tog tid och har kostat så otroligt mycket pengar (en adotion hade varit billigare) men jag blev gravid! Det fungerade!

Just nu skriker det inom mig av ilska och upprördhet och sorg och medkänsla för mina medsystrar som håller på men inte blivit gravida än. En del har försökt kortare tid andra längre - men det är inte det som spelar roll. LÅT DET HÄNDA FÖR DEM NU!

Jag vet lite om hur det känns - men ändå inte. Varje sorg är ens egen sorg. Min sorg fanns men jag är en mästare på att förtränga känslor - så den tog sig i uttryck som jobbhets, matorgier, konstiga beslut, omotiverad irritation mot mina medmänniskor, och nu efteråt så framstår det ju så självklart som sorg - stor sorg. Men då skakade jag av mig det - men innerst inne pågick diskussionen med mig själv - hur många försök orkar jag? vad händer om det aldrig fungerar? vad kan jag göra annorlunda? ska jag ge upp NU på en gång? VAD FAN ÄR DET FÖR FEL?

Ni som kämpar - åååå vad jag hoppas för er och jag tror med hela mitt hjärta att ni kommer att få bli mammor! Men vägen är så lång och krånglig - längre och krångligare än den borde vara!!!

inte ensam galning...

Så skönt att ni andra kände som jag - att det inte bara var jag som i hemlighet undrade vad man hade de där spädisarna till...

Känns ju så GALET att lägga ut en massa pengar energi och tid på att försöka bli gravid och sedan inte förstå vad man ska med bebben till... TUR att jag alltid tänkt lite längre - det var ju inte för spädisen jag ville ha barn - men NU är det för spädisen OCKSÅ!!!!

Livsmedlesverket gets drunk

"Enligt förslaget till nya kostrekommendationer ska ammande kvinnor kunna dricka ett till två glas vin en till två gånger i veckan. Gravida kvinnor ska även i framtiden avstå från alkohol. "

Nu vet jag vad man har de till....

Så kom då den fruktade genomgånegen av "Förlossningen".

Jag är fylld av ett sådant lugn efter den berättelsen om hur förlossningen går till - ajaj vad det kommer att göra ont men det känns ändå OK. OK att veta vad som ska hända. Veta att det onda kommer att ta slut. Veta att bebben och jag träffas när det är över.

Jag blev så fylld av lycka när hon berättade om mammans och bebbens första möte. En liten tår smög sig fram.

En av mina "gömda" känslor - som jag kunnat dela med sådana som inte är inne i den här "processen" men dragit mig för att nämna bland Femmisar för det känns så otacksamt - är att jag inte riktigt förstår vad man "har" de där små spädisarna till. Jag har så mycket bättre förståelse för de där lite större - som man får kontakt med och som skrattar och interagerar - några månader äldre liksom.

Men nu idag fick jag en glimt av hur förändrad jag kommer att bli när bebben kommer ut... Jag fick en glimt av man har de till - de där små små små knytena som bara kan skrika, sova och äta. Man har de inte till något - man älskar och skyddar och tar hand om dem. Jag ska få en sådan bebbe - om 73 dagar!!!!

lite oro i kroppen...

...har funderat mer än jag trodde på måndagens förlossningskurs.

Oron är inte inför förlossningen. Oron är inför nästa gång på kursen. Det var helt Ok att vara själv på kursen i måndags - helt OK är kanske en överdrift, men det kändes inte ensamt. Jag var helt inne i allt hon berättade. Kom dit efter att ha peppat upp mig att det var Ok att vara ensam och det var OK... Det är något jag lever med varje dag - att jag är ensam om den här graviditeten och det känns inte optimalt men tusen gånger bättre än alternativet. Och det är en glädje att vara gravid - ensam eller ej.....

Nästa gång ska kursen handla om förlossningen. Känner mig redan ensam inför det kurstillfället. Ensam om kursen - ensam att ta in all information om hur hela förlossningen går till.

Men jag tror att jag inte bara känner mig ensam inför kursen. Jag känner mig ensam inför förlossningen. Min syster ska vara med på förlossningen. Min syster ska vara med. Men det är inte vår förlossning. Det är min förlossning och hon är med som stöd. Jag kan inte sätta ord på känslan men jag tror att det är sorg och ensamhet inför början på livet med barnet. Inte att jag känner mig annorlunda eller misslyckad. Utan jag känner mig ensam inför ett så stort ögonblick i mitt liv och vårt första möte... Jag ser framför mig en lång rad av ögonblick av glädje och lycka som jag kommer att uppleva själv. Jag kan dela ögonblicken med vänner och familj, men ingen som är DÄR DÅ när det händer och är DEL AV händelsen precis som jag är...

en plötslig rörelse

Tråkigt möte... satt och skulle titta ner i bordet så där för att slippa se koncentrerad ut. Med magen sitter jag inte precis vid bordet. Då syns den - snabbt - men tydligt - bulan. Kommer och försvinner i ett nafs. Men den var där - foten eller kanske en vässad armbåge! Första gången jag sett nåt inte bara känt.

Har legat och kolla på magen nu - det kommer och gå men ibland kan jag se en distinkt rörelse eller en våg av rörelser... OTROLIGT! Bebben är på G....

lugnande inköp?

Födelseförberedande kurs - lite bävande infann jag mig ensam i en stor aula för kurs... Salen var full av par med magar - känders som minst 100 pers - jag eller 101 då eftersom jag var ensam och inte en del av ett par.

Mycket bra föreläsning - känner mig lugn inför födseln men det var kanske för att det bara var INLEDNINGEN idag... nästa måndag kommer FÖRLOSSNINGSFÖRLOPPET...

En av de viktigaste sakerna inför förlossningen var att lära sig avslappning/andning/fokusering.... och naturligtvis kunde man köpa en CD med detta - som man skulle lyssan på varje dag fram till förlossningen. Köpte den genast - man kan köpa lugn - det behövs verkligen för en mamma med 102 i puls.

Kom hem - började rota runt för att hitta pulsklockan, fick liv i den och... 82 hade jag i puls - när jag kollade!

Att shoppa avslappning har en direkt effekt!!!!

bebben vs mamma 147-102

MVC idag - allt är som det ska :) Samma känsla som förra gången - lite snopen att det inte var mer.

Bebben hade en hälsosam puls på 147. Mamman hade en (normal ! ! !) puls på 102. 102!!!!
"man kan ha lite förhöjd puls när man är gravid" sa hon lugnande. En ökning från runt 70 till 102 är väl inte liten!?!

Imorgon ska jag byta batteri i min pulsklocka och kolla i mer vilosamt läge. 102!!!

Vad många saker som är olika och konstiga när man är gravid och ändå är allt normalt. Hur kan allt vara normalt???

som en glad liten urvriden trasa....

...ligger jag i soffan nu (med Kalla Fakta som sällskap).

Hemma efter en intensiv helg i Göteborg. Att ta sig mellan Stockholm och Göteborg med klimatvänligt tåg vore ju perfekt... men HAH! det var billigare att flyga jämfört med lååååångsamma tåget (ca 5 timmar) och väsentligt billigare än snabba tåget (dryga 3 timmar). Jag kan inte längre sitta i samma ställning i många timmar - så flyget vann...

Så - kom på fredagen till Göteborg och möttes vid spårvagnen (tunnelbanan började jag skriva....) avKaKi. Så skönt att bo hemma hos en Femmis-kollega - att avslappnat kunna diskutera vad som hels men ganska mycket barn - och slippa bo på vandrarhem.
Lördag och söndag var fulla av möten med Femmisar - barn och mammor, gravid och försökare och alla så engagerade. Hela årsmötet följde vi med spänning SMS rapporterna från Nylsas ET. FÄST OCH VÄX! FÄST OCH VÄX!

Bebben har hållit sig mycket lugn hela helgen - så lugn att jag undrat om den verkligen fortfarande finns kvar. Men när jag slängde i mig nöd-korvar till middag kom ett oanat släktdrag fram - bebben gillar också korv och började genast rumstera om i magen av pur glädje!
Borde förstått var det plötsliga tvivlet på bebben kom ifrån - imorgon är det dags för MVC igen. Och dit går jag ju alltid med en känsla av att det egentligen inte finns någon bebbe och om det nu fanns en, att den på något sätt inte har det bra. Kan inte skaka av mig känslan av att det vore för otroligt att JAG skulle få dela mitt liv med ett barn. Att jag skulle kunna få bli mamma.
Tur att bebben är en sådan korv-älskare - så jag vet att det inte är över än iallafall!!!

Ekdal, Schulman och Carlberg

Frågan om ensamståendes inesmination var ämnet i Kvällsöppet med Ekdal ikväll.

Debatten var bra - och det som var så skönt var att de män som var med- Anders Carlberg från Fryshuset, programledare Ekdal och bisittare Schulman var alla osentimentalt realistiska i sin inställning. Frågor om pappor är onödiga och mansrollen men en fullständig accept av hur det ser ut och en nästan ettrig inställning till kd - ett frågeställande av deras konservativa och i mycket otidsenliga inställning till familjelivet i Sverige.

Att kvinnor är FÖR kan tolkas som uttryck för extrem-feminism där man vill skapa ett samhälle utan män - även om alla kvinnor som var med var tydliga med att de inte var emot män. Men att män är FÖR ger en annan syn - inget snack om att det är synd om männen utan ett konstaterande att män behövs i barnens liv men att kvinnor med barnlängtan ska kunna få barn.

TACK Martina, Katarina och Tina som var med i TV ikväll - ni var så bra!!!!

skyhöga odeffinierade förväntningar

Lönesamtal... efter 10 månader på jobbet kommer det fram - jag har ingen rollbeskrivning men kraven på mig är högre än på de andra i gruppen.

Ja jag har högst lön - men jag har ändå lägre lön än jag hade på förra jobbet.

Blev lite besviken på något sätt på lönesamtalet. Fick "enligt förväntan" på de områden där jag tagit för mig, skapat ordning, styrt up och fixat - utan att någon bett mig om det eller kravställt det. MEN enligt chefen så är det vad de förväntar sig av mig - fast det var ju tydligen hemligt.

Har känt mig lite missnöjd med samtalet men inte förrns nu när jag skriver om det så kan formulerar min besvikelse. Jag måste nog prata med min chef imorgon igen. Om jag inte kan mäta min roll med de andra - utan man bara förväntar sig att jag ska styra upp vad jag hittar och sedan säga att det jag gör alltid bara motsvarar förväntnigar för att man inte har några andra förväntningar än "göra ngt annorlunda" - så kan jag ju aldrig överträffa förväntningarna!

Jag vill veta om jag gör det jag ska eller mer eller mindre! Hur kan jag nå (och överträffa) målen om jag inte har några?

magen i centrum

När jag reser mig upp (speciellt ur sofffan där jag tillbringar mycket kvälls-tv-tid), när jag ska ta på mig skorna, när jag sitter framför datorn, när jag kråbglar mig in i bilens, när jag tror jag skulle vilja sova på magen.... så upptäcker jag att min mage är i vägen.
Jag har inte ont i ryggen, det känns inte tungt än - det är nästan mer som en packad väska som sitter på magen.

Men den mage jag har är ingen stor kagge för en fet gubbe... hur orkar de ha en extra stor boll på magen - år ut och år in?

Och nu är det ju ite slut alls med detta! ! ! Bebben väger ca 1 kg idag. När bebben är klar kommer den att väga 3-4 kg - dvs 3-4 ggr mer än nu. Jag inser ju att magen inte kommer att vara 3-4 ggr större än nu, men hur stor kommer den att vara??? tanken svindlar...

förnimmelse av bebben

Jag är ofta fylld av oroinför framtiden - för att jag kanske inte blir en bra mamma, att bebben kommer att vara arg för att den inte har en pappa, att jag inte ska knyta an till bebben - jag kan ju inte ens se den framför mig....

Hade ett litet genombrott förra veckan när jag helt plötsligt kunde se en grip-reflex framför mig. Bara bebbens hela hand som griper om mitt finger. Bebben började få form - eller iallafall bebbens hand....

Igår läste jag lite i boken "Att föda"... och jag kunde helt plötsligt se bebben - hela bebben - liggandes på min mage, lite kladdig efter födseln.

JAG KAN FÖRESTÄLLA MIG BEBBEN!! VÄLKOMMEN!!! VI SKA NOG KLARA OSS - VI HAR VARANDRA!

mått i 27+1
vikten: +8,5 kg
magen: 116 cm runt om

Arrtikeln....

...http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=743996 !!!

Det blev bra!

PANIK! Bara 95 dagar kvar!!

Man blir ju så förvirrad av det är med "månader"... Jag vet aldrig vilken månad jag är i - måste slå upp det... v 26+3 vet jag...men sjätte - eller sjunde månaden?

In på familjelivs graviditetsuträknare - där står det i svart på vitt...

• Du har gått 185 fulla dagar av 280 (66%).
• Du är i vecka 27.
• Du har gått 26 fulla veckor och 3 fulla dagar(v26+3).
• Du är i 6:e kalendermånaden.
• Du är i 7:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
• Du är i trimester två.
• förlossningsdatum Ons 21 maj 2008
• Du har 95 dagar kvar till förlossning.
  
  
  

Vi kan förändra samhällsutvecklingen!

Var på fotografering idag.... ett tjugotal femmisar med barn - för ett reportage i DN imorgon. Om att KD är det enda partiet som är emot att ensamstående får skaffa barn geneom assisterad berfuktning i Sverige.

Med på fotgraferingen var en massa barn -- vilken lycka att se dessa livs levande MÄNNISKOR - som kommit till med hjälp av donator. Vilka harmoniska barn - inte en gång hörde jag en mamma behöva skrika högt till barnen!

Och diskussionerna på fikat efterät. Å vilken underbar förening av generösa kvinnor fyllda av hopp och glädje. Av framtidstro. Och vilka nya perspektiv. Ofta på de träffar jag går på med mina underbara femmis-kompisar så är vårt fokus så nära - kan jag bli gravid? hur känns det att vara gravid? är det ensamt när bebisen kommit? Men nu pratade vi också om SAMHÄLLET om påverkan om politik. Och så underbart skönt det var när G sa - helt självklart "Jag VET att vi kan förändra samhällsutvecklingen! Genom att påverka politikerna, visa oss och att vi finns, genom möten, så påverkas de!"

TACK FÖR IDAG!!! En hoppets och glädjens dag!

proffs-bloggare vs amatörer 0-1

HUR OINTRESSANT KAN ETT LIV VARA? och hur intressant kan det inte vara???

Läser en del bloggar (inte så många faktiskt) men har nu kommit fram till att professionella bloggare faktiskt är ganska tråkiga (de jag läst) - de skriver gärna 3-4 inlägg om dagen - men allvarligt talat vad skriver de om? De är liksom ihopväxta med datorn för att kunna bloga hela tiden, men från den positionen har den en ganska snäv verklighet,

Mina amatörbloggar-siter däremot - där har jag valt av intresse - och de skriver om det som händer dem - men när det händer... inte om ingenting hela tiden. Jag läser bloggar med folk jag känner och hr träffat men också av sådana som jag aldrig träffat- Men medmänniskor som antingen går igenom något liknande mitt liv eller HELT annorlunda - men som har ett livsöde som intresserar mig.

Jag säger LÄNGE LEVE AMATÖRERNA!!!!

Proffessionella bloggar jag tröttnat på (även om jag GILLAR Martina och Mia utanför blggen):

Malin Wollin, Hillevi Wahl, Marina Haag, Mia Skäringer...

fettsug

vaknar och är inte hungrig... otroligt! men kommer helt plöstligt ihåg gårdagen...

Ledig på eftermiddagen för att vara MOSTER - gå på Cosmonova med 5-årige systersonen. Innan jag hämtade honom på dagis (spännande att bli hämtad på dagis!) hann jag med en svng till IKEA - och både pommes frites och bearnaise till lunchen...

Efter en rolig eftermiddag på Naturhistoriska och Cosmonova stod vi inför ett val... Resturangen var stängd - skulle vi fika eller äta middag?"jag är faktiskt lite hungrig och det är faktiskt fredag så då kan man få fgå på resturang" konstaterade 5-åringen genast. Så iväg mot Kista - så han kan välja vad han vill.

Jag var ju lite mätt fortfarande från lunchens fettbomb... så jag tog bara...POMMESBFRITES från Burger King - och lite dricka. NÄMEN - vad är det? Kvällen avslutades med en påse Grillchips- slurp in i munnen med 200 g.

Kan jag ha haft ett slumrande behov av fett? eller är dte bara dekadens? med bebbe i magen kan man alltid försvara alla olika konstiga matval man gör - men 3 ggr fettbomb mellan kl 12 och 21? Känns det relevant? Bebben håller sig lugn - inga uppmuntrande sparkar nr jag skriver detta - troligen är den i fettkoma!

tiden tiden tiden

Ser att jag har ju inte varit inne på en vecka...

Tiden... vad har hänt?

3 tjänsteresor - FANTASTIKST skönt att resa i Sverige - inte kuska jorden runt. Vilket perfekt beslut att jobba på ett svenskt företag. Dessa tre resor - Västerås, Växjö, Göteborg - var alla inom hämta/lämna tid - förutom en kväll kom tåget in efter 18...

Barnvagns-hets - jag har varit och provat ut att Kronan vagnen passar i min bil... och fått reda på att som IKEA Family medelm får man 1000 kr rabatt. Så en tur till ILEA för att kolla att jag verkligen är medlem i IKEA Familjy - det är jag....

Intresseföreningar - har varit på möten inom en intresseförening - blir alltid glad för HELA jag finns - mina ideer, min kreativitet och responsen på det... har accepterat nominering till en annan intresseförenings styrelse. Känns spännande och förvånande - vet inte hur jag blev nominerad - men vill gärna se om jag kan göra nytta och lära mig nåt.

Jobb-vacuum - mellan mycket att göra på jobbet. Vet att min insats uppskattas. Idag kom jag på att jag verkligen inte lärt mig mycket på detta jobb - alltså utvecklats som person. Måste byta roll när jag kommer tillbaka!

Fortsatt teknologi-planering inför framtiden... Har sagt upp bredbandet och har skaffat Turbo 3G - billigare men framförallt har jag möjlighet att ta med det till landet elle rnär jag flyttar. Har provat innomhusantenner för att se om jag kan byta till Boxer och säga upp ComHem - men... nja - ingen mottagning på nedre botten....

Massa fika och kompisar... men lite vila...

Ja - inga nya fantastiska händelser - men sådant är väl livet ibland!!!!

Semlor, detaljer och glad hurrarop

Bjöd in ett kompis gäng på semlor. Av olika anledningar har en del av oss inte setts sedan december - och en del har ju hänt med mitt yttre sedan dess.

Så när M&A kom sa jag ganska direkt "ni har kanske hört ryktet" medans de hängde av sig... "eh vilket?" sa de - "min mage" - med tydliga hintar på den stora självsäkra bulan på magen.

OOOO så häftigt uropde de genast och grattade... och skjudsades direkt till matbordet för soppa (man måste äta mat innan semlan - duktig mamma!) och hembakt bröd.

Sen på det mest naturliga, intresserade, frågvisa sätt ville de veta alla detaljer i hur det gått till.
Jag berättade under bombardemang av frågor om mitt beslut för 2 år sedan - om mina 5 besök, om hur IVF går till, hur jag hållit på med alkoholfria viner, hur man väljer donator mm.

Jag tycker om denna uppriktiga ansats till ämnet - fråga och vilja veta allt - visa respektfull vetgirighet och inte tro att det är något pinsamt som man ska skämmas för och inte våga fråga - men ändå lämna utrymme för det mest privata att fortsätta vara privat.
Jag tror att en del i min situation kan tycka att det blir jobbigt - men jag är metodiskt lagd och tycker att det är lika bra att gå igenom alla aspkter - på en lagom nivå. Sanning men med utrymme för att behålla de detaljer jag vill ha för mig själv - och frågor som tillåter ytliga nästan undvikande svar blandat med djuplodande detaljer i nedreglering och äggplock...

Å vad glad jag blir åt mina vänner - som vågar och vill intressera sig!

UTAMAND

Som nybliven bloggare får man lära sig nya saker - som att man kan utmanas! Moooi har utmanat mig - här kommer mina svar!

Vad gjorde du för 10 år sedan?
1998 - jobbade på Ericsson, med olika roliga roller - reste bla runt i hela Europa pch försökte införa organisationella förändringar. Låter kanske booooring men det var KUL! Slutade på /// och började på amerikanskt företag. Så utmanande och så många SMARTA människor! Och några rätt så allvarliga flirter :)

Vad gjorde du för ett år sedan?
Låg på sjukhus efter OHSS - överstimulering under mitt 3:e försök att bli gravid.

Tre snask du gillar?
Polly, mörk choklad och MatadorMix

Tre sånger du kan hela texten till?
OUPS - ja många snapsvisor, barnvisor men sånger? nja jag kan falskt sjunga med i det mesta:)

Vad skulle du göra om du var miljonär?
JObba mindra, starta eget, om allt går bra - försöka med syskon

Tre dåliga vanor?
Svårt att få saker gjorda om jag inte tycker de är viktiga - att andra tycker de är viktiga utan att få mig att förstå att de är viktiga hjälper inte. Låser ofta mina riktiga känslor inne - kanske man bara lever halva livet då? Kommer ALDRIG i säng - trött - javisst - men oups fastnade framför ngt nytt konstigt TV program och måste läsa lite i boken och surfa på nätet och..

Tre saker du gillar att göra?
Laga mat, äta frukost på stan, vara på landet!

Tre saker du aldrig skulle klä dig i eller köpa?
Hängselbyxor, päls och overall (typ catsuit).

Tre favoritsaker?
Lägenheten, landstället och bärbara datorn

under luppen - snabbkoll i 24+5

Har varit hos barnmorskan idag...

Jag gillar hennes jordnära stil men idag kändes det som det gick fort...

Alla värden OK - bebbens hjärts slår, livmodern 25 cm och mina 4 järntabletter om dagen har gett resultat - 118 idag. 120 är liksom ett minimum så jag ska fortsätta...

Oups - så var besöket slut! Hrm - kändes bra att allt var bra - men snopet att det inte var mer...

Hade kanske väntat mig mer uppståndelse - att något skulle vara fel. Har peppat upp mig med att några dagar innan besöket hitta på problem jag nog har... Dricker jag inte mycket utan att kissa - graviditetsdiabetes? Är inte fötterna svullna? Och livmodern uppblåst? GARANTERAD havandeskapsförgiftning! Nu när jag inte tror att bebben är död (jag kan ju känna den) så får jag flytta mina nojjor till mig själv...

Men vi mår bra!!!

Lurad... eller upplyst??

Barnvagnsprojektet har ju hela tiden gått ut på följande:

1. utred hela barnavgansmarknaden
2. gör en kravlista med egenskaper
3. gör en lista med favoritmärken som uppfyller listan
4. bevaka blocket
5. köp en perfekt snygg vagn begenat
6. VOILA!

Så när jag sysslade med "bevaka blocket" igår kväll - en massa vagnar, inga perfekta (och ingen brådska - det är ju 16 veckor kvar...). Men OJ en banner på "barnvagnssidan" på blocket - oups - in på kronans hemsida.

Nu är jag fast. Jag ska ha en Kronans. Den har allt och är snygg. Och jag är lurad - eller upplyst. Har naturligtvis kollat upp tester nu - bra betyg och mycket prisvärd. SUCK. Men vem kan säga nej till en sådan skönhet?