Jag bestämde mig tidigt för att jag inte ville ta reda på könet på barnet innan det föds. Av flera skäl men kanske mest bara för att jag hade en känsla av att jag ville låta det vara en överraskning. Att vägen till barn varit lång och osäker och alltid med en komponent av "icke-kontroll" - att man inte vetat vad som ska hända.
Graviditeten började rörigt och osäkert - och en bebbe kändes som det var för mycket att hoppas på - att få träffa den nya människan i min mage känns som en ynnest - och att det därför ligger en viss tjusning i spänningen...
Som gravid märker man snart att den privata sfären minskar lite - alla känner sig välkomna och inbjudan att ställa vilka privata frågor som helst.
En fråga som kommer ganska snabbt är "vet du vad det är för kön" - och jag svarar att jag har valt att inte ta reda på det. Då börjar gissningsleken - "har du någon känsla för vilket kön det är?" "det är en pojkmage" "hjärtljuden säger flicka" "jag känner på mig att det är en pojke" osv... Denna diskussion spinner sedan vidare (mer eller mindre utan min inblandning) och på något sätt avkrävs jag på slutet något svar - tror jag flicka eller tror jag pojke....
Vad där det som är så svårt att förstå - jag har gjort massor av ultraljud och alltså kunnat ta reda på kön flera gångenr men avstått - alltså vill jag vänta tills barnet kommer med att få reda på kön.
Så - för er som undrar: följande teckan har jag fått idag - en bergsäker kvinna som ser att det är en pojkmage och hjärtljuden var 136-131-141... Personligen så tror jag varken på uttalanden om magens form eller bergsäkra uttalanden om hjärtljuden och framför allt så väntar jag på förlossningen för att få read på vad det är :)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Jag skulle inte heller vilja veta kön i förväg, det är ju inte speciellt viktigt och så tänker jag väl ur ett genusperspektiv också: jag skulle vilja att barnet blir en bra människa och inte skjutsas in i ett pojk- eller flickfack per automatik.
Men att frågan poppar upp... jag tror det kan ha att göra med att man inte kan se så mycket personligheter på små barn, framförallt inte när de fortfarande är i magen. Och då är könet en av få saker som man kan säga något om. Så det är nog bara nyfikenhet, att vilja prata om barnet men inte ha så mycket annat man kan prata om. I alla fall inte som är lika lätt att prata om (jfr t.ex barnuppfostran, val av gudföräldrar, vem som ska vara hemma mest osv). Att prata om kön betraktas mer som ett neutralt samtalsämne. Tror jag ;-)
Ja, du vet ju redan att det är ett barn! Det räcker väl jäkligt långt?
Kram.:.:A
Visst är det så att det är en sak man kan fråga om - så att frågan kommer är inte så konstigt. Men sedan att avkräva mig att jag ska ha en massa funderingar och känningar över könet känns lite onödigt.
Och sedan känns det ganska skönt att det jag köper till bebben är lite mer könsneutralt - att jag inte rockar loss på ljusblått eller rosa :)
Jag vill inte heller ta reda på könet i förväg. Förr eller senare så får man reda på det ändå ;-)
Åh, det där individuellt. En del vill veta andra inte. Jag var ganska övertygad om att det var en pojke jag väntade och fick det också bekräftat på ultraljud i vecka 26. Blev tvärsur på mamamia när de inget svarade på min fråga i vecka 20 och bokade tid hos någon annan för ultraljud. Jag gillar inte policyn på MVC att inget säga när de kan se kön på ultraljud. En annan aspekt är namnfrågan och det kan underlätta om man vet kön . Flicknamn finns det ju fler av än pojknamn och det kan vara skönt att ha något någorlunda avklarat innan barnet föds för då får man fullt upp med annat. .Jag grubblade i 7 månader över namnet och det var ganska skönt att kunna skippa flicknamnen efter ett tag.
Det är så sjukt irriterande. Jag har inte ens blivit gravid än, och min kompis har redan börjat tjata om vilket kön jag "helst vill ha".
Å andra sidan var det ju hon som sa "du planerar väl inseminationen så barnet föds i ett bra stjärntecken". Haha! Ja, vad svarar man? Jag lyckades bara spotta och fräsa.
Har man varit tvungen att genomgå inseminationer och IVF ( ett flertal under flera års tid i värsta fall ) så är kön och i vilken månad barnet föds ganska irrelevant men det förstår inte dem som inte själv fått gå igenom samma sak.
Anonym (1) - jag har full förståelse för att man vill veta - och då tyckerjag det är otroligt dåligt av de som ser det på UL att inte säga!!! Jag har ibland känt att det skulle vara roligt att veta - just för namnfrågan men också för att det skulle vara enklare att föreställa sig livet med bebben om jag visste att det var en liten pojke eller en liten flicka :)
Men som sagt - jag har gjort mitt val - och spekulerar inte så mycket utan väntar med spänning...
Du visa på ännu ett tecken på hur privata folk kan bli - jag har också fått fågan från halvt avlägsna bekanta "vad vill du helst ha" - det är VERKLIGEN personligt - mycket "värre" än att fråga om kön!!!!
re: anonym
Nej jag förstår det, men det är synd att folk inte kan tänka efter innan de spottar ur sig såna naiva kommetarer.
Skicka en kommentar