måndag 7 juli 2008

Växtvärk

Detta blir en eloge till boken Växa och Upptäcka världen!

Jag vet inte om man kan läsa sig till hur man ska ta hand om sin Gullgosse - ibland kan man få tips men det är mycket på känsla och iakttagande av andra. Men - man får ju ta till sig guldkornen ibland.

Gullgossen har nämligen tagit ton - högt och ljudligt. Någon till några timmar per kväll sedan i fredags har han bestämt att det passar perfet att skrika och skrika och skrika - och ibland skrika så han nästan tappar andan. Det jobbiga med detta är inte att gå och bära och gunga honom utan att han uppenbarligen mår på ett sätt som får honom att skrika och vara tröstlös. Det gör ont i mig att tänka på att han är så vilsen och ledsen.

Och det är nu boken kommer in!!! Hans hjärna håller på att utvecklas nämligen. Och när den gör det så blir världen svår att förstå och då kan små gullgossar bli otröstliga - och det betyder att man ska ge dem närhet och kärlek men att det inte finns en enkel lösning på skrikandet...

Klängperioderna (som oftast följs av ett riktigt soligt beteende) brukar komma vid följande tidpunkter i barnets liv.
  • 5 veckor
  • 7-9 veckor
  • 11-12 veckor
  • 14-19 veckor
  • 22-26 veckor
  • 33-37 veckor
  • 41-46 veckor

Det kommer inte att pågå för evigt och jag kan slappna av - det är inte så att jag borde komma på nåt nytt som automatiskt ska få skrik-gullgossen att bli solskens-gullgosse... (amning, massage av magen, sjunga, bära, byta blöja är liksom redan provade om och om igen)

Resten av tiden är han verkligen GULLOSSEN - världens sötaste - som kan le (och skratta om man tolkar beteendet positivt), som tycker om att ligga på sitt fårskinn på golvet och titta på leksaker och som följer mamma med blicken när han är hos någon annan. Som fortfarande är lugn på nätterna - några snabba amningar (typiskt är vi vakna i 5-10 minuter) - sedan mer sömn.
Och följande är en absolut sannig: Ingen är sötare än Gullgossen när han med ett leende i mungipan, liksom kluckande av förväntan, tittar upp på mig och sedan gör sig redo att attackera bröstvårtan. Attacken är i hackspett-style - och när han "hackat" med huvudet några gånger suger han tag och dricker och sväljer så det hörs på långt håll - ren glädje pch viss glupskhet...

1 kommentar:

Anonym sa...

Ahhh, vilken fin beskrivning av amningsattacken :) Känner igen den så väl. M och jag har sedan en vecka tillbaka kommit in i en solskensperiod och vi har det underbart...vilken tur, för här packas det för flytten.Kramar
E