hemlös

Det känns om att flytta från Kungsholmen till förorten är en större förändring än Gullgossen...

Galet men eftersom han är så självklar, min lilla bebis som alltid är med mig, och liksom är det normalaste och ändå mest fantastiska som finns i min liv, så blir flytten det onormala, det annrolunda, det konstiga.

Lägenheten är nu något mitt emellan hemma och borta. "Det har ju tagit dig år att skapa den charmen" sa min pedantiska kompis som egentligen menade "samla på dig alldeles för mycket saker" när hon sa "skapa charmen". Men så är det. Nu finns få saker kvar och någon annans vita soffa med vita kuddar står på en vit matta i vardagsrummet.
Gullgossen och jag bodde i lägenheten i natt óch vi höll oss till sovrummet. Min fåtölj och min säng (men inte min bokhylla eller hans spjälsäng...). Där känner jag mig hemma, men lite på min vakt ändå. I vardagsrummet tassar jag fram och i köket torkar jag bort varenda vattendroppe så fort den kommer fram... men äter frukost vid matbordet och vaktar varenda smula som får för sig att försöka trilla mot golvet.

Så nu har jag och Gullgossen ett rum hos mormor och morfar - fyllt av saker och en säng. Jag börjar tröttna på att vara gäst - att inte ha något eget ställe annat än en säng.
Sedan har vi en lägenhet där vi bara vågar vara i sovrummet - som är nästan men inte helt lik mitt gamla sovrum.

Till min räddning idag kom jag över en katalog från Spira och blev jättepeppad för att börja inreda mitt nya hus - nytt kök, nya gardiner - ett nytt liv för mig och Gullgossen!!! Klart man kan vara hemlös om man snart ska få ett nytt hem med trädgård... bara det kommer ut något hus vi vill köpa!!!