En av min barndomskompisar har plussat för någon vecka sedan - en till att förhoppningsvis vara ledig med nästa sommar :) Käkade middag med henne och barn nummer ett i fredags - det kändes bra att diskutera med någon utanför Femmis - för även om det är så skönt att prata med tjejerna som fattar den speciella situationen en ensamstående mamma kanske kan ha (vi vet ju inte vi spekulerar) så känns det också bra att prata med någon som vet hur mina familijeförhållanden der ut, hur det ser ut i förorten jag funderar på att flytta till och....
Livet annars: Känns mest som jag är i väntans-vacuum - vågar inte hoppas att allt ska vara bra - men har ändå slutat oroa mig för missfall.
Har iallafall börjat vara duktigare med att prata om min oro - skönt. Är mästare på att inte prata om mig och mina känslor utan hålla allt inom mig. Men har tvingat mig att nämna att jag är orolig för resultaten av testerna jag ska ta snart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar