Järnhårt

Nu har jag börjat proppa i mig järn - med anade och befarade följder.... De anade följderna är att jag känner mig piggare - sant eller placebo vet jag inte. De befarade följderna är järnhård (tröööööög) mage. Jag äter Linfrön som en galning, men det är som de hamnar ÖVER allt annat - inte emellan - så de ger ingen skjuts precis.... (hrm detaljer...)

När man ändå pratar om mat och mage och... - idag är det 22+2 och jag har gått upp 6,7 kg. Håller mig på kurvan - begränsar mig inte men försöker se till att jag äter mig mätt på mat så jag inte råkar handla godis...

Min pappa har definierat människans världsuppfattning till att krympa med åldern och tillsist bara omfatta den egna magen. Idag känner jag mig som 90 år enligt den definitionen :)

Byter ämne lite - Järnhårt var det också på gravid-vatten gympa igår. Tänkte att det skulle vara lite light flyta omkring i vattnet, men NEJ. Det var stundom så jag var ordentligt andfådd och armar och rygg har fått sig en välbehövlig genomgång! Efter det kände jag att musklerna SKREK efter mer utmaningar...
I hemlighet har jag börjat mäta mitt motionerande - som bara sträcker sig till promenader. Jag har dammat av stegräknaren jag fick FÖRRA julen. En vanlig dag blir 6000-8000 steg - det är långt till t-banan... Känner mig ändå nöjd med de stegen - ibland blir det ju 10 000 också.