Hur många frågor får jag inte om det är jobbigt att vara ensam och ta allt själv...
NEJ!!!
Visst är det skönt när vi får hjälp men Gullgossen och jag lever i vår bubbla och ambitionsnivån ligger på nivån att hinna med Gullgossen, dusch och mat på en dag - om man har tur något mer - dammsugning eller så... Vi klarar oss bra - det krävs planering men annars funker det bra!
Det som är svårt kan sammanfatts med en gammal klyscha: "Delad Glädje är dubbel glädje" - och då menar jag dubbel glädje för MIG!!!
Jag hade väl adlrig trott att jag när jag var 40 skulle lääääängta efter att min föräldrar skulle komma hem från en två veckors semester... Men åååå vad jag vill ha någon mer som med ohämmad stolthet utropar "BAJS VAD DUKTIG DU ÄR" eller som med ägandesrätt förundras över hur stora och klara hans ögon blivit och vilken intelligent blick han har...
Igår när de äntligen kom blev jag tårögd när jag skulle berätta allt nytt Gullgossen lärt sig de senaste 2 veckorna - ååå så mycket större det känns - jag blev en dubbelt så stolt mamma!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Aha, är det därför alla småbarnföräldrar gillar att prata om sina barn HELA tiden? ;) Jag har alltid sagt att jag inte ska bli sån men det kanske är omöjligt? Jag har ju ingen aning om hur det känns när man som förälder blir stolt över nya framsteg! Snart vet jag!!!
För mig är det PRECIS likadant. Hade ju tänkt att mina föräldrar skulle bo hos mig de två första veckorna, men nu skulle jag helst vilja att de var här hela tiden (och det är de nästan). Jag får väl lära mig ta hand om oss själva när vi kommer tillbaks till stan!
Det är fantastiskt att dela!
Fibula - det är oundvikligt att uppfyllas av sitt barn!!! Men ju mer man vill undvika att plåga kompisar desto viktigare blir det med den andra föräldern och/eller släktingar - som inte känner sig plågade för de är likadana!
Moooi - min mamma oroar sig redan för hur det ska bli för DIN mamma när ni flyttar hit igen!!!
Skicka en kommentar