11+1 och en personig fråga

STOOORA företagsfesten igår. Lyckades byta innehållet i några glas vin så ingen misstänkte nåt (men varför skulle de - jag är ju EXPERT nu)....

P och jag snackade om jobb och han frågade varför jag inte ville ta jobb med resor. Det är ju alltid lite ihåligt för min del - berättar ju inte om mina barn-drömmar utan hittar på små anledningar som är sanna men ändå ihåliga.
P är typ 30 gift med 2 barn - och frågade (med varningen "nu blir jag lite personlig") om jag valt bort familj. NEJ sa jag det har bara blivit så - och att jag gör allt jag kan för att få barn... gick inte in på detaljer - men han var med på galoppen. "När de anställde dig kanske de trodde du valt bort - men det behöver du ju inte säga till dem " och så frågade han om jag skulle vara bitter när jag var 45 om jag inte fått barn. Men jag svarade (precis som jag svarat mig själv på den frågan) att om jag inte har barn då så har jag gjort ALLT man kan och då blev det så.
Vågade inte gå in på mer detaljer - kanske skulle råka försäga mig då - men om det hade varit om 2 veckor hade jag nog sagt som det var...
Det var ju personligt men ändå trevligt att han frågade - och det bäddar ju för att det ska bli lättare när sanningen kommer fram!

Min rädsla har minskat - men jag är inte säker fär vad det beror på... antingen att jag kommit på att det inte är någon ide att ta ut allt negativt innan man vet att det händer... eller så är det för att jag har förtryckt tanken på testet - och skjutit allt på framtiden - längtan och oron...

Men mer och mer tänker jag på framtiden - men ändå i lite mer abstrakta former - men bludnar jag kan jag se mig med mage, jag kan se mig amma och jag kkan se mig med en tvååring... DET KOMMER ATT GÅ BRA! JAG SKA BLI MAMMA!!!!