Förberedelser eller undanflykter?

Så nu pågår förberedelserna... inför hur jag ska berätta. För chefen - inget problem.- hon är ju kvinna. För kollegorna... det är egentligen inte ett problem . Jag inbillar mig att jag drar på det för att jag vill berätta på ett sätt som får dem att tänka positiva tankar och inte tycka synd om mig - eller tro att det var ett misstag (full på finlandsbåten typ).

Men ju mer jag tänker på det så kommer jag på att det kanske är så att jag drar mig för att berätta för män - för jag har egentligen bara berättat för en man och han reagerade negativt. Det var som ett kollektivt svek mot alla män och mot honom specifikt... och det var jobbigt att känna på det totala oförståendet och den fördömmande attityden - även om jag är stolt över mitt val.

Andas in och berätta - det är bara det som gäller... tror jag har ett bra upplägg för berättandet...

• jag har en glad nyhet
• sedan jag var 38 har jag insett att det kanske aldrig kan hända
• men nu är jag gravid
• barnet har ingen pappa men en donator
• jippi!

Ska väl inte vara något problem!!! eller????

Syns iallafall att jag tjocknar till så i slutet av nästa vecka kommer det att vara uppenbart :)