... som känns större än de mini-fladdringar jag känt hittills.
Nu tror jag att det var bebben... eller? bara magen?
Eftersom jag logiskt vet att bebben finns där men på något sätt ändå tänker att det är en skengravididtet, ivrigt påhejad av en barnmorska som jobbar i maskopi med skengraviditeten för att lura mig - så har jag svårt att verkligen tro på bebben. Jag misstänker att barnmorksan visar upp andras ultraljuds filmer och har ett påhittat hjärtljud och nu - tydligen - satt igång magen att knorra...
Men om jag verkligen kan känna bebben och vara säker på att det är den jag känner - då kan jag väl inte misstänka att hon opererat in batteridriven liten leksak som rör sig - då får jag kanske börja lita på att det är en bebbe där inne - och inte vilken som helst utan MIN bebbe!!!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Glad att jag hittade till din blogg. Har läst den med en tår i ögat, blir rörd. Önskar dig, ER, all lycka.
Tack haren :)
Ja det är ingen rak väg precis - men det är iallfall en väg fram åt :)
Skicka en kommentar