Ultraljud idag... nu är bebben så stor så man kan bara se små delar i taget...
Mun ögon näsa händer fingrar ben fötter njurar magsäck hjärta ryggrad - delar som liksom flöt förbi och pekades ut åt mig och som jag kunde känna igen (fast en del ganska knappt).
När jag tittade på hjärtat - nu så himla tydligt med sina kamrar och tydliga slag - kommer jag ihåg den där gången när jag för försat gången såg en enda liten pixel som blinkade på ultraljudet... då när jag var så rädd att jag fått missfall och blödde - och verkligen hade en fysisk reaktion när rädslan, återhållna sorgen och nervositeten släppte och den blinkande pricken förklarade att än så länge fanns det liv och hopp...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar