Så kom då den fruktade genomgånegen av "Förlossningen".
Jag är fylld av ett sådant lugn efter den berättelsen om hur förlossningen går till - ajaj vad det kommer att göra ont men det känns ändå OK. OK att veta vad som ska hända. Veta att det onda kommer att ta slut. Veta att bebben och jag träffas när det är över.
Jag blev så fylld av lycka när hon berättade om mammans och bebbens första möte. En liten tår smög sig fram.
En av mina "gömda" känslor - som jag kunnat dela med sådana som inte är inne i den här "processen" men dragit mig för att nämna bland Femmisar för det känns så otacksamt - är att jag inte riktigt förstår vad man "har" de där små spädisarna till. Jag har så mycket bättre förståelse för de där lite större - som man får kontakt med och som skrattar och interagerar - några månader äldre liksom.
Men nu idag fick jag en glimt av hur förändrad jag kommer att bli när bebben kommer ut... Jag fick en glimt av man har de till - de där små små små knytena som bara kan skrika, sova och äta. Man har de inte till något - man älskar och skyddar och tar hand om dem. Jag ska få en sådan bebbe - om 73 dagar!!!!
måndag 10 mars 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Vad härligt att du fick en sådan insikt idag!
Hoppass på att själv hamna i den sitsen en vacker dag!
Ja det var skönt att känna så - graviditet visar sig vara ett psykologiskt växande också - inte bara magen som svämmar över :)
Hoppas du också kommer hit!!!!
Aha ;-) Jag hoppas att jag kommer dit. För den känslan finns nog hos fler av oss. Jag har faktiskt aldrig riktigt fattat grejen, småbarn är roligare och intressantare än spädisar... Men när jag ser in i Barnets ögon lär det väl falla på plats... /KaKi
Har liknande känsla. Har aldrig längtat efter att bära, föda och amma. Däremot att ha ett lite större barn som man kan leka med. Känner mig nästan lite nervös vid tanken på en spädis, så otroligt sköra. Men får man en sån så smälter man väl på stört och beskyddarinstinkten sätter säkert in omgående:)
Vad spännande att ha kommit så långt som du har gjort!
/lisa
Skicka en kommentar